Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksföreståndarnes tid. 1470—1521 - Stockholms stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måner, som kommo hvaije medlem till godo. Inom hvart embete var det
också föreskrifvet att bispringa sjuka broder och systrar, att bevisa den döde
den sista hedern och låta för hans själ läsa mässor. Det broderliga
sambandet och hjelpsamheten voro således icke inskränkta till detta lifvet.
Hvaije borgare var skyldig att bidraga till stadens försvar och att for
sådant ändamål hörsamma hvad stadens styrelse, borgmästare och råd, kunde
hafva att befalla. Hans embete uppträdde vid sådana tillfällen som en
särskild trupp. Staden var skyldig att tillhandahålla dem, hvilka kallades till
krigstjenst, harnesk, hvadan ock en hvar som inträdde i ett embete hade att
till staden erlägga en afgift, de s. k. harneskpenningarna. I annat stälde
staden i allmänhet inga fordringar på embetena utöfver det som hörde till
deras arbete; ett undantag utgöra allenast dragarne, hvilkas egentliga
uppgift var att inom staden
transportera tyngre varor. De
skulle nämligen derutöfver
sörja för renhållningen i vissa
af stadens hamnar samt for
vakarna å isen. Guldsmederne
i Stockholm hade dessutom år
1474 fått den uppgiften att
vara »hufvudembetet i riket
öfver guldsmedeme, hvilket
hade att ransaka öfver all
förfalskning som andra
guldsmeder begå», och skulle alla
guldsmeders vigter rättas efter
dem som guldsmederne i
Stockholm använde.
Under en tid, då
handt-verket var, liksom snart sagdt
allt annat, en företrädesrätt,
hvilken tillhörde städernas in- 286’ Heliga ,eksmens gille’ 1 stockholm eigm ’•
byggare, var det af yttersta vigt för allmänheten att i dessa idkame af samma
handtverk på detta sätt slöto sig samman för att utöfva ömsesidig kontroll
och äfven stå under inseende af stadens styrelse. Under dessa förhållanden
utbildade sig en skråanda, hvilken denna tid förnämligast gick ut på att
göra arbetet väl och sålunda upprätthålla kompaniets ära och anseende; det
pligttrogna, äfven i de minsta delar noggranna arbetets ära var under
medeltiden ganska stor, också voro de tankar handtverkame gjorde sig om sina
embetens vigt mycket höga. »Smedemes lag, heter det t. ex. i smedskrån
för Ystad af år 1496, är ett embete som verlden icke kan undvara, det är
det värdigaste lekmannaembetet i verlden, ett stöd och en hjelp för alla em-
1 Sigill a m conniyii corporis Cristi stokholm[en]si[8] (Kristi lekamens gilles i
Stockholm sigill).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
