Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än mot betalning, så .vida icke konungen sjelf vore’ närvarande. Fyra
af rikets råd (två prester och två lekmän) skulle hafva slottslofven och de skulle
under konungens frånvaro förestå regeringen. De stora herrarne hade icke blott
rätt att befästa sina gårdar, utan äfven att förvägra konungen eller hans
ombud inträde, derest de visste sig vara inför konungen anklagade o. s. v.
Det var ett fullständigt rådsregemente hvilket lemnade konungen allenast
ringa makt öfrig. Afven med denna inskränkning i konungens myndighet
ville icke herr Sten Sture gå in på att taga Hans till konung, men han
öfverröstades af de andra svenskarne, som voro närvarande, och nödd satte
han sitt sigill under recessen1. Om de vid mötet fattade besluten
underrättade herr Sten borgmästare och råd i Stockholm; det heter i brefvét, att
Hans skulle innan han antogs till konung betala sin faders skulder och gifva
både fattiga och rika ersättning för den skada de lidit, och skulle vid
kal-marmötet 1484 de tre rikenas råd döma öfver Sveriges anspråk på Gotland
och området vid Bohus.
Förhållandet mellan herr Sten och Stockholms stad var vid denna tid
icke det bästa. Under det han i början af sommam vistades på Gotland för
att dagtinga med herr Ivar Axelsson, hade herr Sten Kristersson (oxenstjema)
slagit ihjäl en borgare, och i följd deraf råkade stadens borgerskap i uppror.
Fru Ingeborg, herr Sten Stures maka, gick sjelf från slottet för att på rådstugan
göra förbön för våldsverkaren, sofci hade sökt en fristad i gråbrodernes
kloster, men just som hon kommit fram till rådhuset, blef hon af folkmassan
trängd och kullslagen. Först i november månad tillförsäkrade
riksföreståndaren staden förlåtelse för detta öfvervåld mot hans maka, och staden måste
lofva att alltid vara herr Sten trogen.
Yid samma tid gaf det svenska rådet åt herr Hans Åkesson (Tott) Kalmar
slott med underlydande område som län för lifstiden och lofvade att utverka
en stadfästelse på denna förläning af den furste, »som varder vald till en
herre och konung öfver riket». Så mycket höll man i Sverige derpå, att
recessens samtliga vilkor skulle uppfyllas, innan konung Hans fick tillträda
regeringen, att det beramade hyllningsmötet betraktades som ett valmöte.
Någon hyllning eller något val förekom icke vid sammanträdet i Kalmar
i augusti och september 1484. Der bestämdes allenast att fred och endrägt
skulle råda mellan de tre rikena »under en herre och konung», men huru
denna union skulle sättas i verket lemnades osagdt. Konung Hans uppgaf
visserligen icke sina anspråk, men han lät det anstå med deras förverkligande.
Herr Ivar Axelsson hade å Sveriges sida deltagit i 1484 års
unions-möte, men hur litet allvar han hade med sina trohetsförsäkringar till herr Sten
Sture, visade han kort derefter. I november 1484 tillstälde han nämligen ett
1 De öfriga • venskar ne som deltogo i beslutet voro biskop Henrik i Linköping, riddarne Ivar
Axelsson, Åke Jönsson (Svarte Skåning), lagman i Södermanland, Tnre Tnresson (bjelke), lagman
på Öland, Hans Åkesson (Tott), lagman i Nerike, väpnarne Arvid Trolle, lagman i Östergötland,
Karl Bengtsson (vinstorpaätt), Magnus Karlsson (ekaätt), Nils Klansson, Jörgen Åkesson (Tott)
Svante Nilsson (Stnre, natt och dag) och Arvid Knutsson (Store), lagman i Tiohärad.
Svtriget hittoria. II. 24
roogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
