Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Sten bestämma, om en riksdag borde sammankallas eller om man skulle
tala vid allmogen i hvar lagsaga för sig; ett rådsmöte ansåg han icke behöfva
hållas, förrän det blef öppet vatten.
På det svenska rådets begäran lofvade konung Hans att anmoda den
ryske storfursten om ett stillestånd och sände i slutet af januari 1495 ett bud
till honom. Men herr Sten, som fruktade att budet kunde hafva hemliga
uppdrag, skref till herr Nils Eriksson (gyllenstjerna) och de andra höfdingarne för
hären vid Viborg, att de efter bästa ompröfvande skulle fortskaffa budet in åt
Ryssland eller ock sända det tillbaka. De gjorde det senare. I februari möttes
herr Sten och erkebiskopen i Upsala domkapitel och afhandlade de sväfvaude
frågorna; de lofvade att gifva hvarandra skriftliga intyg, att de icke hade
något emot hvarandra. I mars hölls ett allmänt möte i Linköping, vid hvilket
rikets råd och män slöto ett fast besvuret broderskap, vänlig och kärlig
vänskap med »sin käre höfvidsman herr Sten Sture», och der man i öfrigt
förband sig att med lif och makt välja sig mot de omilda ryssar och andra
rikets fiender samt bestämde, att erkebiskop Jakob, biskoparne Henrik i
Linköping och Kort i Strengnäs, herr Sten och några andra af rådet skulle å
Sveriges vägnar deltaga i kalmarmötet, för att der till det yttersta och bästa,
som Gud ger dem nåd till, beskärma och försvara Sveriges sak. Hansestädema
och livländska orden underrättades om att enighet rådde i landet och de
anmodades att sända ombud till kalmarmötet.
På utsatt tid (midsommarn 1495) infunno sig konung Hans, de danska
ombuden och några af de svenska i Kalmar, men herr Sten, erkebiskopen
och några andra dröjde. De hade fått bud att herr Nils Eriksson afiidit i
Viborg och de måste tillsätta en efterträdare, hvartill utsågs Knut Posse.
Derefter stego de om bord för att begifva sig till Kalmar, men hindrades af
vidriga vindar och när de kommo fram hade konungen och danskarne, efter fem
veckors väntan, lemnat staden. Den 1 september hölls ett nytt möte i
Kalmar, vid hvilket freden mellan rikena stadfästes och bestämdes att alla andra
frågor skulle afgöras vid ett möte i Ny Lödöse midsommarstiden 1496.
Kort efter herr Nils Erikssons död böljade konung Hans’ bundsförvandter
ryssarne anfalla Finland. Viborg hade en kraftig höfding i Knut Posse;
det hade en besättning af tyska soldater under befäl af en tapper man
Hartwig Winholt. Svenska trupper hade för öfrigt under de senaste åren
varit förlagda i närheten af denna vigtiga gränsfåstning, och i augusti
ut-skrefs i Finland hvar femte af alla män som fylt femton år, senare
uppbådades alla vapenföra. En stor rysk här ryckte öfver gränsen, härjande,
brännande och mördande; i slutet af september stod den utanför Viborg. I
böljan gjorde Knut Posse täta utfall, men fann snart ätt han icke kunde lita
på nylandsbönderne, hvilka blefvo rädda när de kommo i fiendens närhet,
och han måste derför nöja sig med att försvara sig, hvilket han ock gjorde
på det manligaste sätt. Gång efter annan stormade de väl rustade ryssarne.
Sedan två af fastets torn hade ramlat för deras kulor och de hade skjutit en
öppning i det tredje, stormade de den 30 november, togo ett torn och voro färdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
