Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksföreståndarnes tid. 1470—1521 - Herr Sten Sture afsättes och Hans antages till konung 1497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt ifrån början af år 1496 rustade sig konung Hans med all makt
att vinna Sveriges krona. Han sökte bundsförvandter i Tyskland. Yid mötet
i Ny Lödöse, som hölls i juli detta år, fordrade de danska ombuden, att de
svenska genast skulle antaga herr Hans till konung, hvartill de dock sade
sig icke vara bemyndigade. I följd deraf vägrade danskarne att förnya
forsäkringen om fred mellan rikena. Senare på året inbjöd <fet svenska rådet,
utan att derom hafva underrättat riksföreståndaren, som då befann sig i
Finland, konungen till ett nytt möte i Ny Lödöse midsommarstiden 1497,
hvartill denne lofvade att komma. Kalmarrecessen skulle då gå i fullbordan.
I början af januari 1497 kom herr Sten Öfver till Sverige. Han
lofvade att hänskjuta den tvist som uppstått mellan honom och Svante Nilsson
under rådets dom och sammankallade rådet att möta i Stockholm.
Råds-herrarne infunno sig icke till den utsatta dagen, och när de kommo, hade de
med sig stora och beväpnade följen. Herr Sten, som befann sig på
Stockholms slott, vågade till en böijau icke möta dem — de voro nästan alla hau<
ovänner — i staden, men kom till sist, sedan de hade gifvit honom lejdbref.
De beviljade en ny gärd till Finlands försvar, freden hade fyra dagar tidigare
afslutits, hvilket de visserligen då icke visste, men det borde hafva varit dem
bekant, att grundade utsigter till fred funnos. Finlands försvar ausågo de
böra tillkomma herr Sten, och som han icke kunde, som de sade, dela sig i
tu, alltså icke samtidigt förestå regeringen, förklarade de honom afsatt från
riksföreståndarskapet och affordrade honom hans län (den 7 mars). Herr
Sten begärde betänketid, och rådet begagnade sig af detta uppskof för att af
Stockholms borgerskap taga trohetsed. Samtidigt (den 9 mars) uppsatte de
en skrifvelse till hela svenska folket med underrättelse om afsättningen och
om skälen för densamma: herr Sten hade icke, trots rådets uppmaning,
tillsatt i Finland sådana slottshöfdingar, som hade kunnat försvara landet, han
hade år 1496 farit till Finland för sent och farit för hastigt derifrån, han
hade visat sig otacksam mot Svante Nilsson, Erik Trolle och Sten Turesson.
han hade icke antagit danskarnes år 1495 gjorda anbud om ett treårigt
stille-stånd, hvadan man nu kunde vänta örlig från Danmark. Till sist uppmana^
allmogen att icke sätta någon tro till ryktet, att rådet ville utan dess hörande
taga någon till konung i Sverige.
Denna skrifvelse var föga öfverensstämmande med verkligheten. De
finska slottsbesättningarna hade manligen försvarat sig, herr Sten hade icke
lemnat Finland år 1496 förrän fredsutsigterna voro goda, och år 1495 hade
icke något anbud om ett treårigt stillestånd blifvit afslaget, det hade icke
ens blifvit framstäldt, utan hade man i stället kommit öfverens om en evig
fred. Slutorden i rådets bref stämma icke öfverens med det bref som några
af dess medlemmar dagen derefter sände till konung Hans. De saga deri.
att de visserligen icke vid det beslutna midsommarsmötet i Ny Lödöse kunde
taga honom till konung, men fastän således ett uppskof blifvit, utan deras
förvållande, nödvändigt, skulle de ingalunda svika sina tidigare afgifna löften.
Den 9 mars afgaf herr Sten Sture sitt svar till det svenska rådet: riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
