Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksföreståndarnes tid. 1470—1521 - Konung Hans’ död. — Kristiern II - Herr Sten Stures sista tid 1516—1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringsärenden afgjordes af konungen och Sigbrit. Allt som gälde
myntväsendet, tulluppbörden och andra finansiela frågor gick genom hennes händer,.
Henne visades all upptänklig heder, hon hörde tidtals till drottningens
närmaste omgifning, hon fick i uppdrag att uppfostra konungens äldste son
o. s. v. För att uträtta allt som åt henne uppdrogs behöfde hon medhjelparer
och dessa voro ofta af det sämsta slag; den värste af alla var dock den man
som sedermera kom att spela en sorglig rol i Sverige, magister Didrik
Slag-heck från Westfalen. En följd af Sigbrits makt och på samma gång en
anledning till densammas ökande var den dag for dag växande misstämningen
mellan konungen och rikets stormän.
Herr Sten Stures sista tid 1516—1520.
Herr Stens samtid*: Jtkob 11 fason, Hemming Gad, Hans Brask, Gustaf Tralle. — Herr Sten belägrar
Stiket. — Riksdag i Arbaga, jan. 1517. — Unlonsmöte 1 Halmstad, i febr. — En dansk Hetta ankemmer till
Steckbelms skärgård, den 4 ang. — Striden vid Vädla. — Riksdag i Steckbelm, nav. 1517. — Erkeblskep Tralle
afsatt ech fången. — Herr Sten återupptager flendtllgheterna mat Danmark, jan. 1518. — Stäket nedbrytes- —
Aflatalplmaren Areimbelde. — Konnng Kristiern belägrar Stockholm, midsammarstideu 1518. — Strid vid
Brännkyrka, 1 slutet af jnli. — Areimbaldas färd i Sverige eeh Danmark 1518 ech 1519. — Sten Store aeb
hans-anbängare bannlysta. — Kriget 1519. — Slaget vid Begesund, den 19 Jan 1520. — Svenskarne å nya slagna,
vid Tiveden, den 1 febr. — Sten Store dör på Mälarens is, den 3 febr. 1520. — Sten Stares myujerdning (1513).
De märkligaste männen i Sverige vid denna tid voro, vid sidan af
riksföreståndaren, några af kyrkans store. Erkebiskop Jakob Ulfsson hade nu trädt
tillbaka, och om honom är i det föregående tillräckligt taladt; hans danska
sympatier trädde emellanåt i dagen. Här är det emellertid på sin plats att
påminna om tre andra prelater, doktor Hemming Gad, erkebiskop Gustaf
Trolle samt biskopen doktor Hano Brask; den sistnämdes vigtigaste tid infaller
dock efter vårt tidhvarfs slut. Alla tre hade de idkat omfattande studier
och vid utländska högskolor vunnit utmärkelser. Ifvern för studier var nu
allmän. Man studerade vid den nya högskolan i Upsala och tog der ofta de
lägre akademiska examina och gick sedan till utlandet. Inom hvart stift sökte
man bereda för de blifvande prestmännen tillfälle att besöka tidhvarfvete
mest fräjdade högskolor.
Doktor Hemming Gad var född i södra Kalmar län, och torde detta,
hafva i någon mån bidragit till hans ifver att åt Sverige återvinna Kalmar
slott, liksom hans bekantskap med orten helt visst bidrog att göra honom
särdeles lämplig att leda belägringen. Men hans lämplighet berodde dock
äfven på andra och djupare grunder. Han var rastlöst verksam, mäktig att
uppgöra vidtomfattande planer och äfven genomföra dem. Han hade en
glödande natur, varm som vän och hätsk som fiende — och det fans under
större delen af hans lif inga som han afskydde så som danskarne. Derjemte
var han gladlynt och munter, men icke mycket presterlig i tal och åthäfvor.
Han slöt sig med mycken hängifvenhet till den äldre herr Sten, i hvars tjensfc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
