Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksföreståndarnes tid. 1470—1521 - Herr Sten Stures sista tid 1516—1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Danmark hade konungen icke hvilat. Trots den nöd som denna tid
tryckte landet pålades nya skatter och trupper värfvades. Från Halland
gjordes i början af år 1519 ett infall i Vestergötland, hvilket besvarades af
herr Erik Abrahamsson (lejonhufvud) med ett infall i norra Halland och i
Bohuslän; strider föreföllo äfven i Jemtland, hvars allmoge var missnöjd med
de tunga skatter den hade att bära. I juni anfölls Oland, hvarest fienden
härjade på det vildaste sätt, i augusti intogs Borgholms slott. På Kalmar
slott försvarade sig Johan Månsson, till dess riksföreståndaren sjelf kom
dit ned med undsättning. Herr Sten uppref belägringshären och slog i
september en dansk trupp som hade kommit in från Bleking. Försöket att
återtaga Borgholm misslyckades deremot. Sören Norby, som det oaktadt
misströstade om att kunna på längden behålla fästet och ön, föreslog
konungen att man skulle borttaga allt hvad man kunde på ön och ödelägga det
återstående med eld. Herr Erik Afirahamssons försök att återtaga Elfsborg, soni
befann sig i danskames händer, misslyckades äfven.
Det förnämsta anfallet uppsköt konungen till januari 1520. En stark
__ här af danskar, tyskar, fransmän och skottar
bröt in i Småland och vidare i Vestergofclaud,
under befäl af en af konungens gunstlingar,
väpnaren Otto Krumpen. Herr Sten hade
med en svensk här gått ned till Vestergötland
för att möta fienden och hade intagit en god
ställning vid norra ändan af sjön Ås un den, i
närheten af staden Bogesund. Den 19 januari
möttes de fiendtliga härarna. Ett af de förshi
skotten från den danska sidan fälde herr Sten-
häst till isen och sårade honom sjelf i benet.
369, 370. Sten Sture den ynires ^ • r».* i* n i i i* i
örtug och halförtug *. Genom sin anförares tall bleivo svenskarne
förvirrade, de kunde icke motstå anfallet, utan
flydde. Först vid Tiveden, dit fienden under flitigt härjande ryckte fram,
gjorde de sig redo till nytt motstånd. Men det lyckades fienden, som den 1
februari anföll svenskarne, att kringgå deras förhuggningar. Utan egentligt
hinder ryckte nu den danska hären genom Iserike och Yestmanland framtill
Vesterås, hvarest den tills vidare stannade.
Den sårade herr Sten hade skyndat upp till mellersta Sverige, för att
der ordna försvaret. Under tiden hade hans sår blifvit elakartadt. Frun
Strengnäs sände han biskop Matts öfver Mälaren till Ekholmen, för att
beveka herr Gustaf Trolle till att vid denna tid, då fäderneslandet hotades af
en så öfverhängande fara, ansluta sig till det fosterländska partiet. Herr
Gustaf visade sig villig, all ovänskap skulle vara förgäten, och han skulle till
riksföreståndaren afgifva — hvad han hittills hade undandragit sig —
trohetsed. Af allt detta blef dock intet. Den 2 februari mottog riksförestån- 1
1 Fig. 369. Sten Sture r i t [t e r] — Moneta sto[c]ho[lmen8is]; fig. 370. Steen Sture
ritter — Moneta atocholm[ensis] 1512.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
