Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ih hunna! Hvar äro de då?"
”Jo, du, de rida der pä Långbrovägen.” .
Nu var det Petrus, som fick fart i benen; men icke for att ila till sina sysslor
utan för att störta till dörren och titta ut åt vägen, der omkring tio stycken män, iklädda
svarta1 och röda uniformer, samt försedda med svärd och lansar, sakta redo framåt och
just nu passerade det ställe af landsvägen, der bivägen i rät vinkel från kronans vag
aftog till Längbro. ... . .
”Nå, hvad säger du nu?” frågade mjölnaren, som glad åt sin drangs förvåning
äfven kommit till dörren oeh blickade utåt vägen.
Petrus svarade ingenting, utan gick tyst in i qvarnen, der han började arbeta
med en fart, som hans husbonde väl aldrig förr sett.
Mjölnaren tog sig förnöjd om hakan och önskade i själ och hjerta, att en dylik
knektskara hvarje dag skulle rida förbi hans qvarn och sätta skräck i hans lata dräng.
Litet emellan tittade han ut genom dörren och gick en och annan gång utanför
qvarnen och tittade på vattnet, som med ett behagligt sorl brusade fram intill den branta
klipphällen, som höjde sig på norra sidan om Mölnboån.
Då han så vid ett tillfälle stod och tittade på forsen, hörde han plötsligen en
röst ofvanifrån ropa:
”Hallo! fader mjölnare! Behöfver ni några arbetare?”
Förundrad öfver detta tillrop vände mjölnaren sina blickar uppåt och fick då se
bland de höga furorna, som växte på bergets topp, två personer stående, blickande ned
i det bråddjup, hvaruti Mölnboån forsade och invid hvilket fader Måns qvarn var belägen.
”Hvad ären I för utbölingar?” sporde Måns mjölare, och satte händerna
i sidorna.
”Hederliga arbetare, fader mjölnare!” svarades det från berget.
”Det är icke så visst detl” inföll mjölnaren oeh ref sig betänksamt i hufvudet.
”Försök oss!” uppmanade den ene af arbetarne. ”Jag är säker om, att ni inte
vill mista oss, när ni en gång tagit oss i er tjenst.”
”Det vore väl håken!” brummade Måns.
”Nå? få vi arbete eller inte?” frågade den ene.
”Nå, nå! Nå, nå! Var inte så häftig på gröten!” ropade Måns. ”Det tillhör
en vis man att betänka sig, innan han handlar, skall jag säga.”
”Det är rätt, fader mjölnare.”
”Ja, det vet jag förut, utan att ni behöfver tala om det för mig!” svarade
Måns stucken.
”Nå, nå! förlåt mig, det var inte meningen att såra eder!” ropades från berget.
Vid detta tillrop, tittade mjölnaren förvånad upp till främlingarne, samt sade för
sig sjelf :
”Det är visst hyggliga karlar. Synd att köra bort dem, då de vilja arbeta för
sitt dagliga bröd och äro höfiiga till på köpet.”
Kommen ned då, så få vi talas vid. Jag har mycket att göra vid qvarnen denna
tid; och om I ären hyggliga pojkar, så kunnen I nog någon tid få arbete här. Men det
säger jag eder: Försöken icke att lata eder; ty dåblir deten spark på dörren och det
på eviga minuten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
