Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Innebyggarue i Markaryd hafva sedan urminnes tider varit kända för sin patrio-
tism, samt för den ifver, med hvilken de söka att försvara sitt fädernesland, ehuru de annars
i allmänhet äro af ett fredligt och stillsamt lynne.
Derför, när det spordes, att danska skaror voro vid gränsen, beväpnade bönderna
sig och fru Sigrid hade icke någon svårighet att förmå sitt folk att träda under vapen
och sätta sig i försvarstillstånd i händelse af en öfverrumpling af de hatade danskarne.
På detta sätt förvandlades Markaryd inom kort från ett fredligt herresäte till en fästning.
Fru Sigrid sjelf kände ingen räddsla öfver det farliga grannskapet med fiendtliga trupper,
ehuru hon var mycket ängslig öfver sin man. Hon lät gräfva djupa grafvar kring Marka-
ryd och öfversåg sjelf arbetet, samt ledde detsamma.
För att få någon spaning på sin mans öde, utsände hon ryttare åt olika håll ; men
dessa återkommo utan att medföra några vigtiga nyheter, hvarefter andra utsändes.
En eftermiddag återkom en af dessa utskickade på en löddrig häst och sökte ge-
nom tecken göra sig förstådd, emedan den häftiga ridten alldeles betagit honom tal-
förmågan.
Fru Sigrid bad honom hemta sig något, lät framsätta mjöd åt honom att styrka
sig med och tillsade honom derefter, att berätta hvad han visste.
Den genom mjödet och någon hvila styrkte mannen berättade då, att herr Thure
Bjelkesson var fången af en dansk skara, som just nu tågade emot Markaryd.
”Är du viss derpå?” frågade fru Sigrid.
"Ja, nådig fru!” svarade mannen.
"Godtl” svarade den modiga qvinnan. "Viljen I bistå mig i ett försök att befria
eder husbonde och rädda gården från undergång?”
"Ja! Ja!” ropades det af den stora skara tjenare, som samlats kring den nyss
hemkomne kunskaparen.
”Det hade jag väntat mig af eder!” sade fru Sigrid. ”Följen mig.”
Hon förde arbetarskaran ett stycke utanför manbyggnaden och tillsade tjenarne
att kasta upp en stark vall tätt intill den nyss gräfda grafven, hvilken till hälften fylts
med vatten.
De trogne tjenarne grepo sig genast an med arbetet och under nattens lopp upp-
kastades en vall, som kunde trotsa häftiga anfall, dessutom förklarade sig alla vara redo
att till sista blodsdroppen försvara gården, samt att försöka befria sin älskade husbonde ur
den iråkade fångenskapen.
Under nattens lopp hördes emellertid ingen fiende af.
Fru Sigrid var i rörelse hela natten och styrde och stälde med försvarsåtgärderna
med en kraft och en uthållighet, som var beundransvärd, och först på morgonen unnade hon
sig någon liten ro.
Under den tid, som hon hvilade, började en mörk massa att fylla bortesta syn-
kretsen för de vid Markaryd med befästningen af gården ännu arbetande männen.
Den mörka massan tycktes röra sig framåt och snart fann man, att det var trupper,
hvilka marscherade framåt med Markaryd såsom tydligt mål.
”Det är våra fiender,” sade männen sins emellan och pröfvade strängarne på sina
pilbågar. ”Jag undrar om vår herre och husbonde är med der?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
