Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dag och pâ Din befallning, o Gud, fört hans hand till en stor och rättvis gerning, som
nutid och efterverld ständigt skola prisa. — Befall Dina änglar, o Gud, att vaka kring
oss alla och bevara oss för evigheten. O, du milde Gud och himmelske fader! Dig vare
lof, ära och pris för all godhet och barmhertighet, som Du pä mig, arma synderska, baf-
ver bevisat; synnerligen derför, att Du de heliga änglar, till min och alla menniskors
tjenst, mildeligen hafver förordnat att vaka öfver oss och leda oss pä rätta vägen. För-
barma Dig ock allt framgent öfver mig oeh lät alltid Dina heliga änglar, hvilka Ditt
gudomsmajestät tjena och Din herrlighet beskåda, mig bevara till kropp och själ, ifrån
satans list och all fara, så länge jag är här; och när min lifstid är fullbordad, må de då
af nåd taga min själ och föra den till den eviga glädjen. Genom Jesum Kristum,
vår Herre.”
”Amen!” ifylde konung Erik.
Det bief en andagtsfull tystnad efter denna bön.
Slutligen lyfte konungen Katharina Månsdotter från golfvet och lade henne vid
sitt hjerta, sägande:
"Dig beskydda nog änglarna, nytt, barn; o, att de äfven ville hålla vakt
kring mig!"
"Guds godhet och barmhertighet räcker för alla menniskor, skulle då icke Hans
änglar* beskydda min konung?”
”Ja, du har rätt, Karin. Du är mig gifven af höjden. Du är min goda
ängel, flicka!"
"Er ringaste tjenarinna, konung!” ,
"Nej, min största skatt!"
"En förnäm maka skall snart intaga edert hjerta, herre. Då är hon eder största
skatt och den lilla Karin bortglömd, undankastad i en vrå bland annat skräp.”
"Nej, Karin! Äfven om jag kommer att förmäla mig af politiska skäl, är det
dock alltid du, som skall hafva högsätet i mitt hjerta, alltid du, som är min goda ängel,
mitt hjertas brud för menniskor och Gud.”
"Säg inte så, det är hädiskt, konung.”
"Nej, det är en ljus och glad sanning."
Han tryckte henne fastare till sitt bröst och sade:
Kom, min ängel, till mitt hjerta,
Blut dig till mitt trogna bröst,
Dröj hos mig i lust och smärta.
Lyssna till min ömma röst.
Trohet, älskling, skall du finna,
Ej min hyllning du försmår,
Blott for dig, du hulda qvinna,
I mitt bröst mitt hjerta slår.
Tjenarinna! Låt mig blicka
I de blåa ögon in, —
Jag der läser, hulda flicka:
Du är min och jag är din! —
Rodna gerna, —■ rosen blommar
Herrligt skön uppå din kind;
I din lefnads fagra sommar
Blomman ej i knoppen bind;
Må den frodas, må den pråla,
Än mer skön du blifrer då,
Låt se’n solen herrligt stråla
Ned från dina ögon blå.
Är du borta, — o, jag bäfvar,
Hur mitt hjerta klaga må! —
Kommer du, — en ängel sväfvar
Öfver mina läppar då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
