Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
”Åh ja, visst är det litet kusligt medan det pågår, men när det är öfver, så
tänker man inte vidare på det ruskiga i det. Då är man i stället glad öfver, att inan
har litet att prata om med kamraterna och har man då slitit riktigt ondt af tusan pocker
och redt sig som en hel karl, då må jungfrun tro, att man allt tycker, att man är ett
strå hvassare än de öfriga, som kanske aldrig fått sig en ärlig kallsup saltvatten.”
”Jag tycker, att man skulle blifva så förskräckt för sjön, då man lidit skeppsbrott
på skeppsbrott, att man aldrig mera skulle våga trampa på ett däck."
”Har ingen fara, jungfru.”
”Kommer jag en gång i land, vill jag aldrig mera ut på det otäcka hafvet.”
Tyst, tyst, för Guds skull, tyst!” utropade Vimpel och reste sig upp, samt upp-
hörde med att plocka fogeln.
”Hvad är det?” frågade jungfrun förskräckt och såg uppåt berget, troende att
Vimpel hört något nödrop från Stålsköld, som möjligen kunnat falla i någon klyfta.
Men så var inte förhållandet.
”Hvad är det? frågade Vimpel.
”Ja!”
”Jo, ni drager olycka öfver oss, jungfru, genom sådana ord.”
”Hvad menar du?”
”Ni vredgar de goda hafsråna!”
”De goda hafsråna?”
”Ja!”
”Hvad är det?”
”Ve oss, om de goda råna blifva oss omilda och de onda få öfvertaget; då äro
vi förlorade för alltid!” sade Vimpel, med det djupaste allvar blickande mörkt framför sig
utåt hafvet.
”Hvad menar du? Du förskräcker mig, min vän!”
Vimpel svarade intet.
”Svara mig, för Guds skull, svara mig!” bad jungfrun.
Vimpel var fortfarande tyst och blickade ned på böljorna.
”Haf förbarmande med mig och svara!” bad jungfrun vridande sina händer i
förtviflan.
”Hvad skall jag svara?” frågade Vimpel.
”Hvad menar du med de goda och de onda råna?”
”Hvad jag menar?”
”Ja!”
”Vet ni inte, att två magter, en god och en ond ständigt ligga i strid med
hvarandra?”
”Jo, Gud och djefvulen?”
”Ja, det är på land det!”
”På land?”
”Ja!”
”Men inte här?”
”Nej!”
”0, Gud, har du mistat ditt förstånd, min vän?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
