Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
knappast att röra bäten tramât. Årorna doppades visserligen lamt i vågorna, men vattnet
torsade ieke vidare framiör kölen, krafterna hos roddarne voro slut och båten med de
skeppsbrutna var nu gitven till pris åt hafvets strömmar och himmelens vindar, under det
att jungfru Ebba Eyning ännu i det förlamningstiilstånd, hvari hon fallit med skärande
stämma klagade:
”jag brinner, jag förgås! Vatten! Vatten! Blott en droppe vatten! Jag försmäg-
tar! Vatten! Förbarmande! Blott en droppe vatten!”
KAP. 2.
Slottet Kuhijftrvi. Hertig· Johan i Finland, ijertigens
fängslande.
En gång i bredd med mig
Preßten skali fråga dig,
Om du vill blifva min
Utvalda vän.
Om du då sviker mig,
Lik’ mycket gör det mig,
Nog får jag den igen,
Som älskar mig.
Preßten tar boken fram,
Spörjer oss om hvarann’,
Se’n tar han ringen af
EÖdaste guld.
Sätter den på din hand,
Det är ett fästningsband:
Då har du blifvit min
Maka så huld.
Så sjöng en ung flicka iklädd en snygg bomullsklädning och med en stor hufvud-
duk hängande kring halsen och med en lång snibb nedåt ryggen, emedan den (duken)
halkat ned från hufvudet, blottande det vackra, guldglänsande håret.
Flickan gick sakta sin väg framåt ett sfycke från Åbo mot Kuhijärvi slott, som
höjde sina tinnar i skogsbrynet och täflade med skogens toppar i höjd.
Snart kom hon till en liten bäck, som sorlade fram i ystert lopp mellan trädens
grofva rötter. Der låg en stockbit kastad öfver rännilen, tjenande till brygga. Flickan
passerade denna brygga just då hon började sjunga ofvanstående folkvisa, hvilken hon
sjöng, så att ekot svarade på hennes toner.
Under det att hon var upptagen med denna förströelse, som mycket förkortade
vägen för henne, gaf hon icke akt på, att en ung man, med en spade kastad öfver axeln,
nalkades henne på en stig, som bildade ett kors emot den, hvarpå hon gick.
Men om hon inte såg honom, så såg han henne desto bättre.
Han stannade i skuggan af ett par höga enbuskar oeh lät flickan passera korset,
hvarefter han helt sakta följde efter henne med sti ålande ögon och leende mun.
Flickan slutade sin sång, men började genast om den och då hon sjungit dessa
ord i första versen:
Om du då sviker mig,
Lik’ mycket gör det mig,
Nog tår jag den igen,
Som älskar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
