Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
’Måtte min list lyckas!’ hviskade hon, idet att hon gömde brefvet vid sin barm
och ilade ut ur rummet och inträdde snart till den gamla juDgfru Ursula, hvilken beväpnat
sina ögon med ett par ofantliga brillor utan skalmar och satt vid ett bord sysselsatt med
att skrifva det bref, hvarom hon förut talat.
’Är du här nu, min stumpa?’ sade gumman, då jungfrun kom in.
”Ja!” svarade hon.
”Sitt ned så länge. Mitt bref skall vara färdigt om ett par ögonblick. Jag bar
sagt till om bud till Åbo och jag vill derför skynda mig. Sitt ned, min lilla vän, jag skall
straxt vara till din disposition.”
’Er vänskap hedrar mig,’ svarade jungfru Edla, noga betraktande den gamla.
”Hvad ser du på, min vän?” frågade jungfru Ursula.
”På edra brillor,” svarade den tilltalade.
”Ja, de äro besvärliga ting, min flicka; men jag har inte numera så goda ögon
och inte heller så eldiga som dina äro.”
”Åh!”
”Men du må tro. att de hafva allt varit det,” fortfor gumman, under det att hon
höll på att skrifva.
”Det tror jag nog!” svarade jungfru Edla, som drog sig litet bort och bakom
gummans rygg, der hon i smyg tog fram det bref, som hon sjelf nyss skrifvit och sedan
gömt vid barmen.
”Ack, om det kunde lyckas mig att smussla fram detta bref till min älskling!”
tänkte hon vid sig sjelf. — ”Hvad mitt bjerta klappar! Ack, den som bara tordes, den
som bara visste! —”
Hon höll sig för hjertat.
Liksom litet rädd nalkades hon åter den gamla och frågade åter med tillgjordt
deltagande:
”Men äro då verkligen edra ögon så klena, att ni inte kan reda eder utan brillor?”
”Ja,” svarade jungfru Ursula, ”utan dem kan jag hvarken läsa eller skrifva,
stoppa eller sy, ja, jag kan inte ens föra sländan utan dem.”
”Herrligt!” jublade jungfru Edla i sitt inre.
Högt sade hon: ”Åh så ledsamt.”
”Ja, det är det visst det!” svarade gumman.
”Min plan är djerf, man måste försöka! Kärlek! Stå mig bi!” tänkte jungfru
Edla för sig sjelf, åter framtagande sitt bref, hvilket hon skickligt gömde i venstra kläd-
ningsärmen.
”Se så der! Nu är brefvet färdigt!” sade jungfru Ursula och vek tillsammans
papperet, samt försedde det med utanskrift.
”Nu måste det ske!” tänkte jungfru Edla, i det att hon närmade sig till bordet.
Högt sade hon: ”Jag skulle nog inte kunna se alls igenom edra brillor.”
”Det är nog möjligt,” svarade gumman.
”Om ni har skrifvit slut, så låt mig få försöka att genom glasen läsa utanskriften.”
”Lilla toka! Mycket gerna! Se här!’
Hon räckte brillorna åt jungfru Edla, som tafatt satte dem mot sina ögon och för-
sökte läsa på gummans bref, hvilket låg’qvar på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
