Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad skall du göra?” frågade frun,
Lakotti svarade intet utan grep i stället hastigt sin pensel och sprang fram till
sin tafla, den han började måla.
”Se så!” utropade han, sedan han gjort några penseldrag. ”Det der var en lyck-
lig t&nke, ser du huru Argants ögon slockna, då han faller för Tancred! — Det var ett
lyckligt penseldrag!”
”Nå, Gud förlåte mig!” utropade fru Lakotti. ”Glömmer du nu åter bort dig!
Se här är hatten!”
”Hatten?” frågade Lakotti uppvaknande.
”Du skulle ju gå ut och skafa penningar.”
”Ja, det var sannt! Kors det glömde jag!”
”Kom ihåg, att rättvisan alltid är tidigt vaken.”
”Jag skall gå! Jag skall gå!” sade Lakotti med blicken fortfarande fäst på taflan.
”Kom ihåg att gå till min bror först!”
”Ja!” svarade Lakotti och gick med blicken ännu i dörren riktad på sin målning.
Då Lakotti gått, slog hans hustru tillhopa sina händer och utropade:
”0, Gud! Måtte det vara i en lycklig stund, som han går!”
Hon gick och stängde dörren väl, samt städade undan litet i rummet, seende än
på det ena än på det andra af sin mans attributer,
”Ack,” sade hon, ”om han blott ville låta bli dessa historiska målningar och i
stället egna sig för mera praktisk konst, hur skulle icke våra lefnadsvilkor då förbättras!
— Men han är oefterrättelig i detta fall! Han känner inte penningens värde, lika litet
som han känner begäret efter vinet. Hans konst är för honom allt; mat och kläder der-
emot endast bisaker. Det är stor skada med en man af så upphöjd dygd och ära.”
Hon lyssnade hastigt.
”Hästtramp!” sade hon. — ”Det närmar sig hit! — 0, Gud! Det stannar här
utanför! — Är det lagens handtlangare, som komma?”
Nu klappade det på porten.
”0, min Gud! Min Gud!” jemrade sig den stackars skrämda qvinnan.
Men hastigt lugnade hon sig och ett sken af glädje spred sig öfver hennes anlete.
”Min syster! Min syster! Öppna!” ljöd det nämligen utifrån.
”Det är min bror!” utropade hon och sprang till dörren, hvilken hon öppnade,
hvarefter riddar Hubert hastigt trädde in.
”God morgon!” helsade han, men tilläde derpå genast, då han betraktat sin syster
och funnit hennes uppskakade tillstånd:
”Hvad fattas dig? Bief du rädd? Du ser så upprörd ut”
”Ja, jag blef verkligen rädd!” svarade hon.
”Hvarför?”
”Man tror alltid, hvad man befarar?”
”Hvad befarar du då?”
”Mötte du min man?” frågade hon i stället för att svara.
”Nej!”
”Han gick nyss härifrån.”
"Såå!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
