Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
’De visa kunna äfven taga fel’; oek ’gör man sig till ett tår, nog kan man vara viss om
att stöta på en varg’. Ja, ja, jag fruktar, att härvidlag blir det hårdt mot bårdt. ’För-
bjuden frukt är söt’ och ’tillfället gör tjufven’.’’
Gumman hade inte orätt.
Fram på förmiddagen ankommo till Parviainen penningar, hvilka betäckte Lakottis
skuld och längre fram på dagen infunno sig på hertigens befallning på Kuhijärvi riddar
Hubert, samt dennes syster och svåger, hvarefter hertigen och hertiginnan, samt deras
följe, enligt löfte, ankommo till Kuhijärvi för att derstädes bestyra om att rätt skulle skipas
i tvisten mellan Parviainen och Hubert om jungfru Edla,
Denna tvist var snart åtgjord.
Då hertiginnan Katarina Jagellonica fick erfara, att jungfrun uti ett polskt kloster
blifvit uppfostrad till katolik, tog hon henne genast under sina vingars skugga, samt bön-
föll hos sin gemål, att han ville befordra jungfruns giftermål med den hon älskade.
Hertigen å sin sida, som genomskådade Parviainens begär efter jungfruns för-
mögenhet, biföll sin gemåls önskan med glädje.
Det blef fröjd och gamman på Kuhijärvi denna dag. Endast Parviainen rasade.
Han hade förlorat den förmögenhet, som han varit viss om att erhålla, hvaremot hertig
Johan och dennes gemål vunnit två kjertan för lifvet.
Dagen efter denna dag kallades riddare Hubert inför hertig Johan, hvilken af
honom fick i uppdrag att segla öfver till Sverige och bjuda hertigens broder, konung Erik,
till Åbo på hemkomstöl hos hertigen.
Med glädje mottog riddaren detta uppdrag, men anhöll att först få fira sitt bröllop.
Detta beviljades af hertigen och i närvaro af hofvet blef riddar Huberts och
jungfru Edlas giftermål stadfästadt.
Några dagar derefter hissades på en präktig brigg segel och fartyget löpte ut
från den finska kusten. Ombord voro riddar Hubert och hans unga maka, samt några
af hertig Johans lifvakt. Färden skulle nu ställas till Sverige, der riddaren skulle fram-
föra hertigens inbjudning till konungen.
Behagligt gungade fartyget framåt på de lekande böljorna och de unga makarna
hängåfvo sig åt siu kärlekslycka, samt åt njutningen af de perspektiv, som blefvo allt
vidare och vidare, ju längre fartyget kom ut bland skären och nalkades hafvet, hvilket
nåddes först i dagningen följande dagen, emedan man under de mörkaste timmarne på
dygnet legat stilla vid en liten holme.
Då morgonrodnaden strött sina rosor öfver den vaknande naturen, skyndade de
unga makarna upp på däck för att se det herrliga skådespelet af en soluppgång öfver en
lugn hafsyta, en tafla, hvars tjusningskraft aldrig kan förringas.
Hänförda af denna syn stodo de lyckliga två med armarna slingrade om hvar-
andra och blickade ut öfver däck. Länge stodo de så, tysta och njutande af naturens
storhet, då fru Edla slutligen sade:
”Det är i sanning underligt, att se endast himmel och vatten!”
”Ja, min älskade!” svarade hennes make.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
