Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick passerade detta underliga åkdon förbi jungfru Oxenstjerna och
riddar Björnram.
Båda sågo ofrivilligt upp och på bådas läppar stannade de leenden, som förut
spelat der. . .
”0 min Gud! Ebba Ryning!” utropade jungfru Oxenstjerna; men hon säg sig
genast förskräckt omkring, fruktande att någon hade hört detta namn för att sedan för
den kongliga prokuratorn inberätta, att den qvinna, hvilken han så mycket och så ovär-
digt förföljt samt sedan letat efter, då hon genom goda vänners försorg blifvit bortförd
ur landet, hade återkommit till hufvudstaden.
De båda unga vännerna skiljdes efter denna upptäckt genast åt och då den enkla
bondslädan hade hunnit utom Söderport, så skyndade riddar Björnram genast efter den-
samma och upphann den snart.
”Hvem är denna jungfru, hvars förstånd tyckes vara utsläckt,” frågade han för att
göra sig så okunnig som möjligt.
”Jo,” svarade den gamle mannen, hvilken icke var någon annan än matrosen
Vimpel, ”det är jungfru Ebba Ryning.”
”Hvarifrån kommen I?” frågade Björnram vidare.
”Först från Åbo, der vi voro, då hertig Johan, den Gud beskydde, blef tillfånga-
tagen. Genom en löngång flydde jag med jungfrun ut i staden och lyckades att på en
skuta komma öfver med min olyckliga jungfru till Sverige. Sedan hafva vi vandrat fram
öfver Kolmården och bott uti de torftiga hyddor, som vi funnit på. Jag hoppades, att
jungfrun skulle få klarare förstånd genom detta lif; men, tyvärr, förståndets ljus är visst
för alltid släckt i hennes vackra hufvud.”
”Hvar fann du jungfrun?” frågade Björnram.
”Det är en lång historia, herr riddersman!” sade Vimpel, hvilken nu omtalade
färden öfver hafvet, skeppsbrottet, samt huru de blefvo räddade och hvilken god omvård-
nad de fått på Åbo slott af furstinnan Katarina Jagellonica.”
Björnram, som nu insåg, att han kunde tala med trygghet, frågade:
”Hvar är då riddar Stålsköld, om hvilken du talar?”
”Jag vet ej, om han lefver, herre,” svarade Vimpel.
”Har han då fallit i fångenskap och blifvit afrättad såsom rebell mot sin konung?”
frågade Björnram rysande.
”Nej, herre,” svarade Vimpel. ”Jag såg honom falla för en svensk kula, under
det konung Eriks folk belägrade Åbo slott. Men om han dog eller inte, det vet jag ej;
ty i fallet ropade han till mig: ’Rädda Ebba!’ - Jag fullgjorde genast.befallningen och
det var sannerligen hög tid, ty en timma derefter var vår nådige hertig och hans Mia
furstinna fångna. Jag hade fått reda på den lönngång, genom hviiken jag gick ut ur
slottet, genom ett fruntimmer, riddar Huberts unga maka. Äfven hon och hennes gemål
följde oss. De reste till Polen, men jag ville föra jungfrun till sitt land igen, att hon här
måtte få dö. Hon har inte något annat skydd nu, än mig stackare; men Gud är väl
nådig och tager henne till sig snart och då är hon i bästa förvar. — Gud ske lof, hon
lider intet af sitt vanvett; hon bara sjunger och pryder sig med kransar, troende sig
smycka sig till brud.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
