Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
stallet, der du träfiade den förvirrade gifvaren, och försöka att återfinna honom. Han kanske
plägar irra kring på dessa platser. Om det ej lyckas dig att finna honom, måste vi anmäla
saken för myndigheterna, på det, att genom deras försorg, gifvaren må kunna upptäckas och
penningarna till honom återställas. Det är bättre, att vi åtnöja oss med den lilla belöning,
som egaren kan anse vår ärlighet förtjena, än att bjelpa oss ur olyckan genom en gerning(
som våra egna samveten fördöma, såsom hvarken hederlig eller rättvis."
Anna, som i sin ifver, att få sin älskade mor hjelpt, hade ieke tänkt på dessa
omständigheter; men hon egde likväl för mycken urskiljning och hederliga tänkesätt för
att ej genast finna rättvisan af sin mors anmärkningar. Hon lydde alltså utan minsta
invändning och fastän derigenom den glada utsigten af en lycklig framtid på en gång
syntes försvinna, tröstade hon sig likväl genom den tillförsigten, att dygden slutligen förer
sin egen belöning med sig och att de menniskor, emot hvilka de visade en så samvets-
grann ärlighet, ej skulle underlåta att hjelpa sådana olyckliga, som ej läto förleda sig att
vika ett steg ifrån dygden och sina skyldigheters väg.
Ett af de gamlas tänkvärda ordstäf lyder:
’Det står alltid i vår magt att göra det, som är rättvist och hederligt; men det
är stundom öfver vår förmåga att kunna afhjelpa de oförrätter, vi tillfogat andra menni-
niskor, huru gerna vi än önska det.’
Annas försök att finna sin, efter utseendet förryckte välgörare, voro likväl fåfänga.
Hon sökte honom i trakten af Söderport, såväl inom, som utom densamma. Hon sökte
der morgon, middag och qväll, ja till och med långt inpå nätterna. Hon frågade personer
efter honom och beskref noga hans utseende och för öfrigt anstaltade hon oupphörliga
efterspaningar efter honom. Men alltid förgäfves.
Heræn å sin sida hade ingen aning derom och hade icke heller gått sedan nyårs-
dagen åt Söderport. Han hade på fullt allvar hängifvit sig åt välgörenhet; och nöden
hade han mycket närmare sig, än vid Söderport. De många tårar han torkat ur flera
qvinnors ögon hade gifvit hans själ mycken styrka och tacksamma suckar från många bröst
hade för en tid beredt lugn inom hans eget.
Efter någon tid återkom hans vän, amiral Lindenkrona till staden från Eskilstuna.
Han hade rest med all skyndsamhet för att fullgöra det värf, som han åtagit sig
att uträtta åt sin vän; men han kom åter, utan att kunna meddela någon tröst.
Han hade icke fått andra underrättelser om den förlorade Maria än sådana, som
endast tjenade till att beröfva Heræn all förhoppning och nedsänka hans själ uti en af-
grund af qval.
Maria hade, berättades det, flytt från sin födelseort; man visste’ icke hvart.
Hon hade blifvit utsatt för fattigdom och förakt, blottstäld för qval och blygd,
samt lidit brist på det nödvändigaste, till dess hennes hafvandetillstånd blifvit alltför syn-
bart, då hon hastigt försvann, utan att sedermera hafva varit synlig i Eskilstuna.
"Barmhertige Gud!” utropade Heræn. ”Hvad har jag gjort?! — Men hvad säger
du? Har hon blifvit försänkt i fattigdom och lidit brist på det nödvändiga? Då måste
ett lågt bedrägeri hafva blifvit föröfvadt! Jag sände henne dock genom min grymma
faders kommissionär, en större summa penningar, då jag tvangs att öfvergifva henne. —
Hon har ock fått ett barn, utan att hon underrättat mig derom! — Jag kan blifva galen
genom hennes tystlåtenhet! Jag trodde med visshet, att moderskärleken ej skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
