Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Konungen hade nämligen med rike Per krämares dotter Agda, hvilken för sin
skönhets skull kallades Charitas, tre döttrar Virginia, Constantia och Lukretia. — Jungfru
Agda gifte sig sedan mot konungens vilja med Joakim Flemming till Qvida.
Men då gref Svante blef kallad från Sala och förd till konungen för att erhålla
hans nådebevisning, så förklarade konung Erik, att han visserligen ansåg grefven för
oskyldig; men att han icke ville, att sonen till en straffad person skulle gifta sig med
hans dotter, hvarför denna förbindelse måste anses såsom upplöst.
Göran Persson, som var tillstädes, förebrådde i underdåniga ordalag konungen,
att han tog till nåder en förrädare, hvilket grefven helt visst var.
Konungen tillrättavisade sin gunstling, sägande honom vara drucken och derför
mindre tillräknelig, då han kunde såsom förrädare stämpla en man som åtnjöt konglig nåd.
Men Göran Persson räckte grefven sin hand och sade sig vilja bevisa, att grefven
var förrädiskt sinnad, och kunde han ej bevisa detta, så vore han sjelf färdig att lida
förrädarens straff.
Konungen ville emellertid icke denna gång höra på Göran Persson, utan tillsade
honom att lemna rummet. Prokuratorn gick fradgande af vrede och inom sig besluten
att uppbjuda all sin förmåga att genom list och ränker bringa grefvarne Sture om lifvet.
Konungen samtalade derefter nådigt med gref Svante, samt kom att tala om gref
Nils Sture, hvilken då vistades utomlands, allt jemt sörjande öfver den skymf, som han
oskyldigt fått lida i Stockholm.
Konungen förklarade då för grefve Svante, att om gref Nils ville komma in i
landet igen, så ville Hans Majestät gifva honom sitt kongl. bref och sigill på, att icke
allenast han, utan äfven gref Svante, hans söner och anförvandter skulle hafva en günstig
och nådig herre och konung.
Då konungen märkte, att grefven var något misstrogen, sade han räckande gref-
ven sin hand:
”Jag vill taga bort din misstro!”
Han lät kalla betjening och tillsade, att hofvet skulle samlas, samt befalde grefven
vid en viss timma till slottet.
Grefven infann sig på utsatt klockslag och blef mottagen i högtidlig audiens.
Konungen gick emot honom och räckte honom sin hand, sägande:
”Här hafven I mer än bref, gref Svante! Jag vill räcka eder min hand på, att
I och alla edra anförvandter i mig skolen hafva en nådig herre. Här äro tillstädes våra
kära systrar och dessutom mången ärlig man, hvilka alla kunna bevittna detta löfte och
höra mina ord, som jag tillsäger eder, hvilkä ock skola blifva ärligen, troget och väl
hållna, så sannt jag är en ärlig konung.”
Gref Svante trodde detta kongliga löfte och skref till sin son, gref Nils:
”Käre son, om någon kommer till dig och säger något annat, än att både jag
och du hafver en nådig och günstig herre och konung, så sätt ingen tro dertill, utan foga
dig uti den heliga trefaldighetens namn med det allra första dig möjligt är till högstbe-
mälde Kongl. Maj:t, så behåller både du och jag en günstig herre och konung.”
Nils Sture lydde sin faders ord och kom; men den nådige konungen fann han inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
