Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ao6
När nyheten bliivit spridd i byn, skyndade sig foiket att samlas utanför Bengts-
sons stuga, ty in ville ingen gä, då konungen gästade stugan. Per gick i stället ut och
omtalade, hur konungen kommit samt hans oroväckande tillstånd och de trogna bönderna
blejfvo intagna af den djupaste sorg, samt beslöto att sända bud till Upsala för att skaffa
hjelp åt den sjuke, ty att konungen var sjuk, det hade man då alldeles klart för sig.
Emellertid hade konungen rest sig upp och befallt att få låna sig en bonddrägt,
Bengtsson prutade emot, men konungen tillsade honom då med yttersta häftighet
att lyda. Bonden vågade inte längre neka utan tog fram sina helgdagskläder, hvilka
konungen tog på sig, sedan han afkastat sina vapnen och den spanska riddardrägten.
Natten gick till ända, utan att man kunde förmå konungen att gå till sängs och
njuta någon hvila, lika litet som han kunde förmås att smaka en bit föda.
Emellertid hade budet från Odensala hunnit till Upsala straxt efter midnatt.
Der var allt förvirring. Hvar och en fruktade för sitt lif, liksom man äfven fruk.
tade för konungens öde. Många herrar packade in och reste från riksdagen och det var
i det hela taget endast det högvördiga presteståndet, som höll ut och med lugn öfver-
tänkte saken och hvad som borde göras. Presteståndet hade nämligen ständigt opponerat
sig mot anklagelsen mot Sturarne och det kunde med knapp nöd förmås att erkänna den
dödsdom, öfver de mördade herrarne som Göran Persson framlade för riksdagen, då her-
rarne redan voro. skaffade ur tiden. Göran Persson var angelägen att gifva konungens
blodsdåd, sken af lag. Men för att detta skulle, kunna ske, måste dödsdomen vara daterad
före den 24 Maj och Göran Persson satte den 19 Maj till dato på domen. — Riksdagen
sbref under efter mycket pock och sedan den blifvit vilseledd genom en list af den kong-
lige prokuratorn.
Denna underskrift var gjord, då budet från Odensala kom till staden.
Nyheten om konungens vistelseort och tillstånd gick som en löpeld genom staden
och gjorde, ständerna ännu mera yra i hufvudet, än de förut voro. Den enda som behöll
fattningen och kände sin pligt, var Katarina Månsdotter, hvilken genast på natten begaf
sig bort till Odensala, dit hon anlände i den första morgonväkten, samt skyndade in i
Per Bengtssons stuga.
Då konungen, som gick fram och åter i rummet, fick höra de lätta stegen på trappan
och hörde dörren öppnas, lyfte han sina blickar från golfvet och fick se Katarina träda in.
Då han fick se sin älskling blek af ängslan och med rödgråtna ögon komma emot
honom, sjönk han liksom vanmägtig ned på en stol och grät högljudt ; men i nästa ögon-
blick låg han på den hårda fållbänken med sitt hufvud hvilande vid Katarinas hjerta och
i denna ställning insomnade han, söfd af sin älskarinnas ömma smekningar.
Efter några timmar vaknade konungen upp och då Katarina bad honom förtära
någon föda, lydde han, liksom han äfven följde henne till Upsala, hvarifrån den omtänk-
samma Katarina förde honom till Svartsjö under hopp om, att han der under lugn måtte
kunna besinna sig och stärka sina själs- och kroppskrafter.
Den tredje Juni kom konungen till Stockholm, dit han drog in med ögon och
händer lyftade mot himlen.
Konung Eriks ånger var gränslös oeh han visade denna dels genom yttre åthäfvor,
dels genom sin från hjertat gåenda åstundan att söka blidka de dödade herrarnes slägt,
samt att förherrliga sina offers minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
