Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Många fiender hade Katarina Månsdotter under början af sina bekantskap med
konung Erik och mycket knot uppräckte hennes upphöjande till hans gemål och Sveriges
drottning. Men oviljan och hatet måste falla för Katarinas vackra karaktär och visst
är, att hon var gifven den olycklige konungen af himmelen.
Han sjöng ofta till lutan för henne och gjorde för henne stora och idylliska fester ;
men den lilla älskarinnan gengälde allt detta med den ömmaste kärlek och den bästa vilja
att fläkta molnen från sin konglige älskares panna.
Yi vilja blicka in i Svartsjö slott en dag af konung Eriks vistelse derstädes under
sitt svaghetstillstånd, då han uppgifven af sorg, och samvetsqval öfver stnremorden, marte-
rades på det gräsligaste och då förståndets ljus var så godt som släckt.
Vi finna konungen liggande i sin säng med handen på sin panna.
Hans narr, Herkules, sitter tyst och sorgsen vid sängens fötter. Han får inte
skämta längre, konungen vill inte höra honom.
Mild och älsklig sysslar Katarina Månsdotter i rummet och räcker slutligen
konungen ett läkemedel, som han tager ur hennes hand och förtär. Hon är den enda, som
kan förmå honom att taga läkemedlen. Bjudas de honom af någon annan, så tror han
att man vill gifva honom gift.
”Nu skall min herre blifva frisk!” säger flickan.
”Jag?” frågar konungen frånvarande.
”Ja,” svarar hon, ”frisk och kraftfull och — — — ”
”Tala inte derom, jag är en fånge som man vill döda — — —
”Nej! Nej!”
”Hvarför skall jag lefva! Min broder är ju konung.”
”Säg inte så! Eders nådes broder sitter inom lås och bom.”
”Som jag!”
”Nej, min herre är herskare, en mägtig konung öfver det skönaste land i norden.
— Hör hur det står här,” säger Katarina och fattar rimkrönikan samt läser:
”Sverige är det bästa land
Jag bafver i inånga böcker lett
Och ofta sjelf med ögon sett,
Då finner jag både förr och nu
Afund och giri båda tù,
Hafva Sverige förderfvat så margalund
Och qvälja det än alla stund,
Å hvar, som lyster det under att höra
Då vill jag deraf redo göra.”
I hela verldene finnas kan.
Grud fader hafver Sverige skapat så
Med berg, skogar, sjöar stora små,
Att ville svenske hvarannan tro vara,
De torfte för utländskom aldrig fara!
Och om de dermed vore nöjde,
Som Herren Grud dem tillfögde,
Och beviste hvarandrom tro och ära
Åh, huru sälle måtte de vara!
”Ja, ser du det! Afund, girighet — —. Ah — de vilja taga min krona! De
afundas mig, de vilja smälta guldet! — Ah — !”
”Nej! Nej!” svarade Katarina samt skyndade att bläddra i rimkrönikan samt
fick upp sången om Birger Jarl, samt läste:
Han redde sig då med vapen och tyg
Mången hjelte rask och oblyg,
Hjelmar och pansar, ju mer och mer
De vordo då gåfva och gjordes fler!
Hvar redde sig då i sin stad
Och gjorde gerna, hvad konungen bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
