Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Under sina första regeringsår hade konung Johan flera krig att bekämpa.
Danskarne voro ihärdiga med sina sköflirgar på de svenska gränserna. Men ko-
nung Johan träffade kraftfulla anstalter för att mota fienden och hade deruti ett godt
stöd uti sin hroder, hertig Carl af Södermanland, hvilken visade sig vara ett tapper och
oförvägen krigare. Dessutom plöjde Claes Flemming med den svenska flottan Östersjöns
vågor oeh rensade kusterna från danska fartyg.
Till lands var det värre, ty den danske konungen hade utmärkta befälhafvare uti
Daniel Eanfzow och Frans Brockenhusen.
Hertigen tillsammans med Pontus de la Gardie och den unge Rutger Kruuse foro
dock väldeligen fram, samt lade Åhus, Vä, Sölvesborg samt Ystad i aska, hvarjemte her-
tigen öfverallt lät skrifva på kyrkodörrarne:
"Carl, hertig, konung Gustafs son, genom ett hämnande öde.”
Dermed syftade han på den otrohet, som danskarne ständigt visat.
Emellertid fick kriget ett slut fortare än man anat.
Rantzow och Brockenhusen drogo nämligen till Varberg och belägrade denna stad,
hvilken försvarades af herr Bo Birgersson Grip på ett sätt, som var värdt allt beröm.
Der sårades inom kort Brockenhusen och måste föras ur striden, hvarjemte Rant-
zow fick sitt hufvud genomskjutet och stupade på platsen.
Vid underrättelsen om denna olycka greps Brockenhusen af sådan sorg, att han
derigenom ådrog sig kallbrand i sitt sår och afled deraf.
Nu var den danske konungen förlustig sina yppersta härförare och längtade efter
fred, hvilken äfven slöts i Bremen.
Denna fred medförde visserligen inga lysande förmåner för den svenska staten,
men den medförde dock ett godt: Konungen af Danmark kom till full insigt om Sveriges
sjelfständighet och förlorade hågen att vidare oroa landet.
Ett ståtligt gästabud tillstäldes af hertigen af Pommern, så snart fredsunderhand-
lingarne voro undertecknade. Vid detta gästabud iakttog hertigen en diplomatisk finess,
i det att sändebuden från de olika magterna placerades så, att ingen kunde säga, hvilken
som satt i högsätet
Men Sverige hade icke fred tillfölje af fredsslutet i Bremen, ty landet låg äfven
i fejd med Polen.
Om detta krig få vi tala vidare framdeles.
Vi vilja nu begifva oss till Hörningsholm och inträda der en vinterafton år 1569.
Vi finna der en brokig samling af förnäma herrar och damer.
Samma år som morden i Upsala skedde, hade fru Märthas äldsta dotter Sigrid
ingått äktenskap med herr Ture Persson Bielke och framlefde med honom en lycklig tid,
samt var nu, tvänne år senare tillsammans med sin gemål och deras ettårige son hos sin
moder för att fira sin yngsta systers, Annas, förmälning med herr Tures brorson Hoger-
skild Bielke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
