Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
”Jo, jag minnes en gammal historia om Sanct Pers vandringar” *), svarade Rutger.
”Lät höra, dä,” sade hertigen.
Rutger började berätta:
”När vår Herre och Sanct Per vandrade omkring på jorden, träffade de en bonde,
som stod på åkern och såg missnöjd ut.
’Hvarför är du så ledsen?’ frågade vår Herre.
’Jag kan väl inte annat,’ knotade bonden. ’Aldrig är det, som det skall vara
med väderleken. När vi vilja hafva regn, så skiner solen och när vi skulle hafva solsken,
då regnar det, som om himlen vore öppen. Tänk om det vore stäldt så, att en fick, hvad
väder en önskade.’ *
’Ja, det skall du få,’ sade vår Herre.
Ni må tro, att bönden vardt belåten. Hvad väder, han bad om, fick han: regn
och solsken, huru han önskade. Det var en rigtig lust att se på hans säd, hur den växte
och växte, samt uppväckte afund hos hans grannar. Men när hon var som allra störst
och ”styfvast”, började den ruttna och när skördetiden var inne, så var hans’gröda för-
störd. Då kommo vår Herre och Sanct Per samma väg igen och finge se bonden, der
han stod på sin åker, mera bedröfvad än någonsin.
’Hvarför är du så ledsen?’ frågade vår Herre, ’fick du inte, hvad du önskade?’
’Jo, fick jag så,’ svarade bonden, ’men min säd ligger rutten på åkern, utan att
jag begriper, huru det gått till.’
’Det skall jag säga dig,’ sade vår Herre. ’Du önskade dig regn och solsken, men
du glömde att bedja Gud om blåst och derför har du det, som du har det’.” —
”Det var en bra historia,” sade hertigen, ”kan du någon mera sådan?”
*Ja,” svarade Rutger Kruuse, *en afton kommo vår Herre och Sanct Per till en
usel backstuga och gingo dit in, samt bådo att få låna hus öfver natten. I stugan bodde
en torpare tillsammans med sin hustru och en hel mängd med barn. Fattigt och trångt
var det derinne, men de båda främlingarne helsades likväl välkomna och torparen bredde
ett par långhalmskärfvar på golfvet och de bägge vandringsmännen lade sig till hvila.
Om morgonen, när vår Herre och Sanct Per gingo, gaf vår Herre det fattiga folket ett
barn till. Nästa qväll kommo de till en välbebygd gård och begärde då der husrum öfver
natten. Det beviljades dem. Hustrun bäddade, ett par sängar med fjäderbolstrar och
dunkuddar och de båda vandringsmännen lade sig ned till att sofva. När de sedan gingo
om morgonen, så slog vår Herre ihjäl det rika folkets enda barn.
’Hvarför gjorde du så?’ sporde Sanct Per, när de kommo ut på vägen. ’De fat-
tige gaf du ett barn till och för de rike slog du ihjäl det enda barnet.’
’Jo,’ sade vår Herre. ’De fattige höllo för litet af sina barn, men det är dock
de, som skola försörja dem på deras ålderdom; men de rike höllo af sitt enda barn
för mycket.’
När de vandrat en stund längre bort, gingo de in på ett ställe för att fråga sig
för om vägen. I stugan fans ingen mera än en piga, som låg i bänken och sof; men
hon var så lat, att hon inte orkade stiga upp, utan hon pekade endast åt det håll, hvartåt
de borde gå. De gingo. I nästa gård, de kommo till, gingo de äfven in för att åDyo
’) Folksägen från Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
