Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
”Vidare förband sig det svenska presterskapet att styrka och befrämja allt, hvad
som hörer till ärlighet, tukt och goda seder, synnerligen angående äktenskapssaker fort-
satte Stenbock.
”Godt!” sade hertigen.
"Äktenskap mellan syskonbarn afråddes,” fortfor herr Erik.
”Har du skrifvit under detta?” frågade hertigen.
"Ja, eders hertigliga nåde, jag tvangs dertill,” svarade Stenbock.
”Och du vill ändock äkta din knsin Malin.”
”Ja.”
”Du har ju sjelf gjort detta omöjligt genom din egen namnteckning!”
”1 andra land äro icke sådana äktenskap förbjudna, eders höghet.”
”Hvad nu! — Hvad tänker göra? Vill du på vikingased röfva dig din biud?”
”Mot hennes vilja skall jag aldrig föra henne ur landet; men är hennes kärlek
lika fast som min och vill hon förtro sig åt mig, så skall ingenting kunna hindra mig från
att göra henne och mig sjelf lyckliga.”
”Du är en rask natur, Erik!” sade hertigen och räckte Stenbock sin hand. —
”Hvad beslöts vidare?”
”Att i alla landsändar i riket blifva vid de ceremonier och kyrkoseder, som Martin
Luther predikat och Olans och Laurentius Petri efter hans mönster hit infört.”
”Det är bra och välbetänkt, blott den efterlefves.”
”Att inga skadliga menniskor, som bor, eller tillfälligt vistas i landet och komma
åstad tvedrägt och uppror, skola tillåtas qvarstanna inom Sveriges landamären.”
”Mycket välbetänkt; men detta efterlefves icke, ty då skulle redan Herbstens och
hans anhang vara visade bortom våra gränser. Men jag svär, att om de våga sticka
sina näsor inom mitt hertigdöme, skola de blifva så qvästa, att de icke vidare skola titta dit.”
”Sist förmanade den gamle, ärevördige, på grafvens brädd stapplade erkebiskopen,
samtliga biskopar och prester att noga efterlefva bibelns lära och vakta sig för allt papi-
steri och alla öfriga irrläror. Han talade länge tröstande och förmanande, samt stälde
äfven under detta tal några ord till Herbst, bedjande honom för Jesn skull rätt betänka
sitt embete och noga efterlefva och predika Guds ord eller ock draga af riket.”
”Det var värdigt Svea rikes erkebiskop!” utropade hertigen.
”Derefter,” fortsatte Stenbock, ”talade erkebiskopen om sin ålder, om hvad’som
blifvit uträttadt till svenska kyrkans båtnad under konung Gustafs och Eriks regeringar,
samt hoppades, att den rena läran under vår nuvarande nådige konungs hägn skulle spridas
till välsignelse och frid för såväl den enskilde, som landet i sin helhet till Guds ära.
Efter dessa ord sade hans högvördighet, att han ansåg sin nu utarbetade kyrkoordning,
hvilken vid detta möte blifvit antagen, såsom sitt testamente till den svenska kyrkan, samt
tackade Gud, som låtit honom upplefva denna sköna dag. Verkningarna af kyrkoordningen,
sade biskopen skulle han visserligen icke sjelf få bevittna, ty han kände sig mycket klen
och visste sig äfven vara i den ålder, då menniskan plägar kallas från jorden. Han visste
emellertid, att han arbetat efter bästa förstånd och med bästa vilja. Derefter aftackade
han mötet, ställande några underdåniga ord till hans majestät, som nådigt låtit samman-
kalla detta möte, och knäppte derefter händerna tillsammans till bön och anropade Gud
om välsignelse öfver den svenska kyrkan. — ”Nu låter du din tjenare fara i frid,” sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
