Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
’Aldrig,’ sade Klang, dä han gick fram att lyckönska de unga makarne, ’har ett
afsked varit mig sä svårt som detta1 Nog får jag hatva Elsa qvar hos mig, det är visst
och sannt; men hon är inte mera min. — Svårt var det mången gång att skiljas från
hemmet och de mina, då trumman kallade mig till fejd mot vårt fäderneslands fiender;
men bittrare käns det dock nu, att på min lefnads afton säga farväl åt min ålderdoms
glädje. — Lycka dock till, barn! — Vårda denna skatt, som nu ligger vid ditt hjerta,
Hjalmar, och må Guds välsignelse följa eder nu och alltidl’ —
Han tryckte varmt och hjertligt bådas händer, hvarefter^han hastigt vände sig
bort och torkade med aviga handen bort en tår, som smög sig fram ur hans öga. Nu
ljödo hurrarop och alla närvarande gåfvo de nygifta sin hyllning. Piparne och hornblå-
sarne, samt trummorna spelade upp och inom kort började dansar och lekar och nejden
genljöd af ett muntert glädjesorl. Ölet skummade, bägarne klingade emot hvarandra och
allt vittnade om lust och glädje. Tal höllos till brud och brudgum, samt till Klang, som
slutligen äfven blifvit smittad af den allmänna glädjen och deltog i jublet. Ju längre tiden
skred framåt, desto liäigare biet dansen och sorlet och alla jublade af fullaste hjerta —
och kunde det väl vara annorlunda, då de sågo detta sälla par: Han, den ståtlige och
athållne öfversten, som i regimentets åsyn och på öppet stridsfält vunnit sin rang och hon,
den väna qvinnan, med de stora, blixtrande ögonen, hvari den sannaste kärlek och den
ljufvaste sällhet stodo att läsa. Säkert är, att den glädje, hvar och en i denna bröllops-
skara kände, gick från hjertat och efter ett med ära vunnet fältslag hade väl aldrig de
segervana krigarne jublat så, som de gjorde nu. — Just i det ögonblick, då glädjen var
störst, hvarje sinne upprymdt och sorg och bekymmer förvisade långt från hvarje hjerta,
dånade ett kanonskott, hvars ekon som åskan rullade bland bergen, en granat störtade in
i lägret, der den exploderade och kastade skärfvor in bland den dansande skaran. — Den
bestörtning och förstörelse, samt förvirring, som häraf uppkom, mägtar ej min penna skil-
dra. Det var som ett åskslag från en klar himmel. Hjalmar lät sig dock icke förskräc-
kas. En kyss tryckte han påsin unga bruds darrande läppar och i nästa ögonblick var
han uppe på sin häst och framför de snart ordnade lederna. — Det var som att väcka
ett slamrande lejon. Fienderna voro inte långt borta. Snart klingade svärden mot hvar-
andra, bröst spändes mot bröst, kulorna hveno och det bief en het och blodig kamp. —
Ett litet stycke från platsen, der den hetaste striden stod, satt veteranen Klang och vid
hans sida den unga, bleka, darrande bruden, som ieke kunde förmås att draga sig bort
från det blodiga, förhärjande skådespelet, hvari hennes make, det käraste hon egde på
jorden, äfven var inblandad. — Den gamle krigaren njöt af hela sin själ af det skådespel,
som han nu fick se; — det var nu länge sedan, han skådade en batalj. Striden blef
med hvarje ögonblick hetare. Hjalmars styrka svigtade och drog sig under en förtviflad
och ursinnig strid steg för steg tillbaka och samma fält, som nyss varit tummelplats för
en glädjedrucken bröllopsskaras muntra lekar, insöp nu sårade kämpars blod och nejden
genljöd af jemmerskri och vapenbrak. Fanbäraren stupade. Hjalmar tog då sjelf fanan
ur den döendes hand och sökte uppmuntra sitt folk; — men förgäfves; fienden var för
öfvermägtig. Orolig red Hjalmar från led till led och nalkades nu den plats, hvarest
Klang och Elsa sutto för att uppmana dem att draga sig tillbaka. Knappast hade han
hunnit detta, förrän en kula hvinande kom emot honom och fastnade i hans bröst. Han
slungades af hästen, hvilken stormade in bland de kämpande lederna och på detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
