Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Alla hade med spanning lyssnat till Stenboeks berättelse och jungfiu Malin hade
hållit sin hand vid sitthjerta liksom för att stilla dess slag.
”Ett sorgligt bröllop!” hviskade hon.
”Ett ädelt par!” sade fru Märta. ”Vår Herre,” fortsatte hon, ”skänkte dem
äfven en större sällhet,än de någonsin skulle kunnat hafva funnit pä jorden, dä Han tog
dem till sitt himmelska rike.”
Deremot hade ingen något att invända, hvarför alla voro tysta.
Slutligen frågade fru Märta:
”Är din berättelse slut nu, Erik?”
”Nej,” svarade han, ”det är något qvar ännu.”
’Låt höra då. Qvällen lider och vi måste snart begifva oss i säng.”
Stenbock fortsatte då genast:
”Några dagar efter ofvannämnda händelser strömmade åter bygdens folk högtids-
klädt till lägret, der äfven alla denna dag voro högtidsklädda. Men denna dag lekte inte
löjet på någons läppar. Allt var tyst och dystert. Den sörjande hären följde denna dag
sin öfverste och bans unga brud till det sista hvilorummet. — De florbehängda fanorna
sänktes, och under tonerna af en sorgmarsch framsteg ett tåg, bärande två kistor höljda
i svenska fanor, båda prydda med väldiga eklöfskransar och den ena dessutom af den
praktfulla- guldkrona, som bröllopsdagen smyckat Elsas vackra hufvud. Djupt gripande
voro de ord, som den tjenstgörande prelaten talade öfver de döda; men bättre förstodo
dock krigarne den hårdt pröfvade veteranen Klang, då han med möda stapplade fram till
grafven: En krans af eklöf kastade han ned till de döda, en suck pressade hans bröst,
en tår glittrade i hans öga, samt fuktade hans väderbitna kind och föll derpå ned i griffen.
Han sade mycket fastän orden voro få. Han sade blott:
’Hon var en nordish Tcrigarhrwd!"
Här slutade Stenbock sin berättelse, till hvilken alla med intresse lyssnat.
Då han nu slutat, reste fru Märta sig upp och bjöd god natt.
Alla följde hennes exempel och inom kort var det tyst och stilla på Hörnings-
holm der alla hvilade i sömnens armar för att vid solens uppgång väckas till en dag, som
i sitt sköte skulle bära stora förändringar inom kung Märtas borg.
Tidigt följande morgon stod herr Erik Stenbock upp från sin bädd och begaf sig
tyst ut ur slottet, samt gick ned till betjeningens bostad, der han väckte sin vapendragare,
hvilken han befalde att sadla en af hästarne.
Så snart denna befallning blifvit utförd, kastade sig herr Erik upp i sadeln och
sprängde af ut på vindbryggan och ned på fjärden.
Snön knarrade under springarens hofvar, som uppkastade stora moln af tätta kri-
staller och hela fjärden låg försilfrad af fullmånens kalla glans.
Inom kort vek herr Erik af inåt stranden och red in i en skogsdunge, som höjde
sig blott några alnar från stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
