- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
293

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293
Gamla fru Märta och fru Sigrid, sutto i kammaren innanför îundeln och hörde
jungfru Margaretas rop. Men de uppfattade icke, hvad hon sade, utan skyndade ut i
rundeln för att höra efter, hvad som var å färde.
Jungfru Margareta visade dem då på släden på fjärden och upprepade sina
farhågor.
Fru Märta och fru Sigrid skyndade då ned utför trapporna och ut på gården;
men der på slottstrappan svimmade fru Märta af sorg och bedröfvelse, sedan hon bedt
sin dotter, fru Sigrid, att sätta efter de flyende.
Fru Sigrid kallade genast Måns kusk och tillsade honom, att genast sätta för en
lätt släde och skjutsa fru Sigrid efter de flyende.
I detsamma kom fru Cicilia Bielke, just som fru Märta vaknade upp ur sin dvala.
Fru Cicilia sprang till för att hjelpa upp fru Märta och beklagade, att hennes
broder gjort hennes moster en så stor sorg, samt försäkrade, att hon (Cicilia) icke hade
någon andel deruti, men ätt hon icke heller skulle kunnat tro, att fru Märta skulle taga
så illa vid sig.
Men nu rann sinnet på fru Märta, som åter kommit på fötter och hon stampade
och ropade i vredesmod till fru Cicilia:
”Farer fan i våld! Gud straffe både eder och eder bror! Och hafven I nu varit
i råd med honom att röfva mig mitt kära barn ifrån, så dragen nu efter till honom, att
henne ingen spott och skam må ske!”
Fru Cicilia lät genast tillsäga om sin släde.
Fru Sigrid hade redan rest.
Men fru Cicilia, som visste, hvilken väg hon borde köra — hon var i komplott
med sin broder — kom fram till Svärdsbro, förr än fru Sigrid, hvilken icke visste, hvar
hon skulle söka de flyende.
Fru Sigrids körsven hade sett att de ridande hade skiljt sig åt, då de kommit
upp af isen, ty spåren af hästarne delade sig der åt två olika håll.
Detta var en list af Rutger Kruuse, som på detta sätt ville leda förföljarne
på afvägar.
Kusken var derför tvehogsen, hvart han borde köra, men beslöt sig slutligen
för den venstra vägen, hvilken dock var origtig.
De af hertig Carls ryttare, hvilka ridit denna väg, hade befallning att rida in i
ett skogssnår och sedan på en lång omväg komma till Svärdsbro.
Derför, när fru Sigrids körsven kört nära en mil, fann han till sin förundran, att
spåren togo slut vid en ganska brant skogsbacke, dit ryttarne syntes hafva ridit in. Men
denna backe var till den grad oländig, att det var omöjligt för en åkande att köra in
derstädes. Till fru Sigrids sorg måste derför kusken förklara, att han kört åt orätt håll
och att det inte var annan råd än att vända om och uppsöka de andra spåren.
Han svängde dertör om släden och återfärden begynte.
Slutligen kom fru Signd till det ställe, der spåren skiljde sig från hvarandra
och nu kördes in på det andra spåret, hvilket följdes oafbrutet och visade sig vara
det rätta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free