Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
”Och ni fordrar dock, att ni skall blifva trodd.”
"Sakens helighet är en borgen för dess sanning och bestånd.”
”Jag har aldrig kunnat fatta, att list skulle kunna kallas helig."
"Ändamålet är heligt.”
”Men medlen äro afskyvärda.”
"Ändamålet helgar medlen."
”Ja visst, ja. Menniskors dödande och stympande uti inqvisitionens tortyrkamrar
äro älven heliga förrättningar?"
"Som ni säger, herr amiral.”
"Ni borde blygas!” .
"Nej, inte jag; men ni! Jag vill säga er en sak. — Vi kunna ju, om ni be-
hagar, taga en promenad. Qvällen är herrlig och månljus och just passande för att
stämma sinnet för allvarliga och heliga betraktelser.”
”Med nöje!” svarade Pelgenow.
De båda ädlingarne togo på sig sina ytterplagg och begåfvo sig ut ur slottet,
samt gingo öfver borggården och ut på den väg, som ledde öfver en skogskulle ut till
kronans landsväg. På denna lilla biväg gingo de fram och. tillbaka under lifligt
tankeutbyte.
"Herr amiralen hade något att andraga?” sade Pelgenow frågande.
"Ja, vi talade om de förhatliga ordnar, hvars medlem ni är.” —
"Min herre!”
"Min herre!”
De stannade båda med fasta tag kring sina svärdsfästen och sågo hvarandra
skarpt i ögonen.
"Jag beder eder hafva aktning för heliga ting!” svarade Pelgenow.
"Det har jag, herr grefve!” svarade Lindenkrona. "Men," sade han, och de båda
herrarne â’ertogo sin vandring fram och åter, "man har icke flitigt eller uppmärksamt
läst menniskoslägtets historia, om man anser någon uttänkt galenskap vara så stor, att
den nödvändigt skall sakna anhängare, försvarare och beundrare.”
"Det––––––"
"En sådan öfvertygelse skulle helt visst bevittna vår okunnighet om fortgående
tidehvarf, och det, hvari vi nu lefva.”
"Jag förstår inte, hvaråt ni syftar, herr amiral!” ,
"Ni skall komma att förstå. Hör på!”
"Jag är idel öra.”
Lindenkrona fortsatte:
"Bedrägeriet, oförnuftet, tankevillan, svärmeriet hafva väl aldrig förmått att gifva
sig förnuftets jemna gång.”
”Det är sannt.”
”Men deras framsteg har deremot icke sällan varit desto mera häftiga och
förvända.”
"Det är äfven sanning.”
”Ni erkänner det?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
