Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Konung Johan förtörnades deröfver; men han insåg, att Angermannus rar en
raägta lärd herre och ville derför icke fängsla honom, utan utnämde honom i stället till
kyrkoherde i Öregrund, för att genom sin ynnest stoppa till munnen på honom.
Men Angermannus fortfor att predika den evangeliska läran med samma nit och
kraft, som förut.
Då flyttade konungen honom till Saltvik på Åland.
Ej heller detta hjelpte. Angermannus skrifter mot röda boken spredos likväl
kring land och rike. ’
Då brast konungens tålamod och han beslöt att låta fängsla Angermannus, som
dock i tid blef underrättad derom och flydde öfver hafvet till Södermanland, der hertig
Carl tog emot honom väl.
På det högsta förgrymmad deröfver utrustade konungen en härsmagt för att
bekriga och qväsa sin broder.
Detta blef dock lyckligtvis icke af, tack vare Pontus de la Gardie, hvilken varnade
konungen för inbördes krig.
Hertigen vågade emellertid ieke hysa Angermannus inom sitt furstedöme, utan
hjelpte honom att fly till Norge och derifrån till Tyskland, dit hertigen sände honom
årliga understöd.
Under tiden hade konung Johan sjelf afsvurit den lutherska läran och antagit
den katolska, samt sände de la Gardie såsom utomordentligt sändebud till påfven, hvilken
visserligen mottog beskickningen höfligt, men framstälde flera fordringar, som de la Gardie
ej ansåg sig kunna å konungens vägnar lofva.
Underrättelsen om påfvens fordringar afkylde betydligt konungens katolska svär-
merier och han höll inte vidare så starkt på den papistiska tron.
Den röda boken skulle fortfarande begagnas vid gudstjensterna i rikets kyrkor,
men konungen brydde sig sig inte vidare om att beifra skrifterna emot densamma.
Erkebiskopen blef äfven avogt stämd emot liturgien och började att skrifva emot
densamma.
Någon ändring i gudstjenstordningen var emellertid icke att tänka på, så länge
drottning Katarina Jagellonica lefde. —
Under den tid då striden om liturgien rasade som värst gick den unge Rutger
Kruuse i giftermålstankar. Han skulle fira sitt bröllop med Elsa Lindenkrona,
Det var ett stort stök och fejande på Framnäs, Gustaf Lindenkronas och hans
makas slott vid Roxen.
Möblerna togos ut och piskades, gardiner och draperier borstades, golfven skurades
och rummen vädrades.
”Nå skynda på nu, flicka!” kommenderade en äldre qvinna, hvilken var förestyre
för rengöringen.
Denna qvinna var Marta, friherrinnan Lindenkronas kammarpiga under den tid,
då hon ännu inte var gift med Gustaf Lindenkrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
