Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
det 15g vigt uppå att möla dessa röfvarhorder, hvilka icke blott misshandlade de fångar,
som de gjorde, utan äfven förgrepo sig på och marterade till d8ds qvinnor, barn. och
ålderstigna. —
Omkring en månad, innan Ivan fick befallning att inställa sig vid regementet,
råkade han en dag under en spatsertur att få se en vagn köra omkull och hörde på sam-
ma gång ångestrop af en qvinna.
Hastigt närmade han sig olycksstället och fann der en flicka, skön som en dag
och ungefär 16 år gammal, ligga afdånad af förskräckelse. Innan ännu någon af hennes
betjening hunnit sansa sig, drog han henne ur vagnen och nedlade henne på gräsvallen
invid landsvägen. Efter några minuter kom hon sig åter före och blef helt förvånad af
att finna sig i en dylik situation och att se en ung officer egna henne de ömmaste om-
sorger. En blygsamhetens rodnad, som i detsamma drog öfver hennes anlete, gjorde
henne ännu skönare än förut och fullbordade hennes seger öfver Ivan, hvilkens bjerta
redan vid hennes första åsyn blifvit såradt. — Hon betygade honom sin tacksamhet på
ett särdeles intagande sätt och tillade, att, som hon af skrämsel kände sig ganska matt,
ehuru hon icke stött sig under fallet, hennes förbindelser till sin räddare skulle blifva
ännu större, om han ville ledsaga henne hem till hennes föräldrar, hvilka bodde endast en
kort väg från Wenden.
Det var naturligt, att Ivan med glädje åtog sig ett så angenämt besvär.
Öfverste Torbele, den vackre flickans far, var icke hemma, då Ivan med sin
skyddsling anlände till öfverstens slott; men hans gemål tog med mycken glädje och vän-
lighet emot de unga och tryckte varmt Ivans hand, då hans dotter presenterade honom
såsom sin ädelmodige välgörare, hvilken kommit henne till bjelp och räddat henne ur en
ögonskenlig fara. — Så snart modern fått höra hans namn, omtalade hon, att hon ganska
väl kände hans familj och öfvertalade honom att dröja qvar till aftonen hos henne och
hennes dotter. — Ifrån den dagen blef Ivan en helt annan menniska än förut. Hans hela
varelse upplifvades af glädje och i hans väsende visade sig en för honom ovanlig munter-
het, som hos alla hans bekanta uppväckte nyfikenhet och förundran.
Eedan dagen derpå förnyade han sitt besök på slottet. Öfverste Torbele var då
hemkommen och visade honom all den vänlighet och tacksamhet, som man af honom
kunde vänta i anseende till sin dotter Feodoras räddning.
Tillfölje af Ivans nära grannskap med slottet gick sedan ingen enda dag förbi
utan att han besökte föremålet för sina tankar och tiden syntes honom flyga bort med
dubbel hastighet mot förut. Han hade ännu icke vågat yttra sina känslor annorlunda än
genom allmänna termer; men af Feodoras glada och vänliga bemötande uppkom i hans
sinne en fullkomlig öfvertygelse om hennes tillgiivenhet och hon ansåg liksom han sjelf
deras tillfälliga bekantskap såsom ett bevis på försynens beslut, att de skall tillhöra hvar-
andra. Uppfyld af dessa tankar tilltalade han henne under en promenad i slottsträdgården
med dessa ord:
’Sköna Feodora! Jag hoppas, att ingenting behöfver hindra mig från att för
eder fader upppenbara den varma tillgiivenhet och kärlek, som jag hyser för eder och
att begära hans samtycke till en förening, som skall fullborda vår gemensamma sällhet?”
Feodora hann inte svara på detta spörsmål, innan öfversten öfverruraplade dem
med en mörk och missnöjd uppsyn. Ivan var ingen fysionomist. Han gaf inte akt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
