Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
jag tröstat mig med under min sorg och detta skulle hafva blandat mitt qval med glädje
hela mitt lif, ja, äfven i mina sista stunder. Men ni har nu skingrat dessa behagliga
skuggor och i stället visat mig en lastfull karaktär, som sökt snärja mitt unga och oerfarna
hjerta, samt störta mig i olycka och elände, samla mina förolämpade föräldrars förban-
nelser öfver mitt hufvud och göra mig sjelf till en skamfläck för min hederliga slägt.
Ni har förlorat all min aktning; men jag kan ej neka er min medömkan. Jag
kan i detta ögonblick icke hälla mig från tårar, men detta är en svaghet, som skall för-
svinna i samma mån, som jag hinner att utplåna edert namn och bild ur mitt hjerta.
Feodora.”
Ett åskslag från en klar himmel skulle knappast hafva kunnat åstadkomma en
häftigare och svårare verkan än detta bref gjorde på Ivan. Han föll vanmägtig ned på
golfvet såsom en menniska, hvilken blitvit döfvad af blixten. Byfolket strömmade till och
kom honom till hjelp och inom kort hade han återvunnit sin besinning, samt satte sig ned
och skref följande:
”Den olycklige man, som förtörnat Feodora Torbele är icke; värd att lefva längre.
Jag kan icke heller uthärda ett lif, som genom edert förakt blifvit mig förhatligt. — Men
dyrkade Feodora, unna mig en tröst, innan jag bjuder eder ett evigt farväl. Undersök
med mera lugn än förut mitt fel och ni skall helt visst finna, att ,jag icke är värd en så
hård dom, som den ni uttalat öfver mig. Det är icke en plan af en låg förförare, utan
den yttersta tillflykten för en förtviflad älskare, som förorsakat mig att göra det förslag,
hvarmed jag råkat såra min Feodoras grannlagenhet och känslor för dygden.
Jag kan icke utan stor sorg tänka , på, att ni tror er finna så mycken brottslighet
i min själ; men jag skulle kanhända förtörna eder i ännu högre grad, om jag genom en
vidlyftigare ursäkt för hvad ni med orätt anser såsom ett brott, sökte rentvå mig för edra
ögon. — Ni hotar att beröfva mig edert hjerta, det enda, hvarpå mitt lif beror. I samma
ögonblick, som ni stadfäster denna grymma dom, skall döden nå detta hjerta, som icke
kan klappa för någon annan än eder.
Ivan Walmore.”
Knappast var detta bref afsändt, förr än den häftiga sinnesskaknmgen började
verka på hans kropp. Han fick en häftig feber och föll inom några timmar i yrsel.
Hvad Feodora beträffar, så hade hon på intet vis upphört att älska Ivan och
då hans bref kom, blef hon mycket uppskakad, samt intogs af fruktan, att Ivan skulle
göra sig sjelf något ondt, hvilket hon på allt sätt ville hindra.
Hennes föräldrar voro vid detta tillfälle icke hemma. Hvad skulle således hindra
henne från att ännu en gång se sin älskade — förlåta honom och i frid bjuda honom ett
evigt farväl? — Intet, blott hon genast begåfve sig i väg, så att hon vore åter på slottet,
då hennes föräldrar kommo hem. — Beslutet följdes af handling. - Hon steg till häst
och red, åtföljd af en betjent, hastigt till byn. — Vid hennes ankomst låg Ivan i orolig
slummer. Men Feodoras röst väckte honom ur hans dvala och åsynen af de tårar, som
fuktade hennes kinder gjorde honom godt. Han trodde sig ännu ega hopp om hennes
förlåtelse och måhända hennes hand och af dessa hänförande tankar stillades feberns häf-
tighet. Hon lofvade honom ett samtal, så snart hans helsa kunde tillåta honom att lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
