Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Försoningen var glömd och hennes svartsjuka och misstänksamma lynne togo äter
ut sin rätt. Hon måste hafva reda på sin mans steg; hon måste hafva någon som spio-
nerade på honom. Hon kastade nu siDa blickar på Jöns, han skulle blifva hennes redskap.
”Den olycka som man känner är alltid mindre stor, än den, som man befarar,”
sade hon åt sig sjelf och till sin egen ursäkt, då hon gick åstad för att vinna drängen
för sitt syfte. Det var mycket påkostande för henne att behöfva förtro sig åt honom;
men hennes svartsjuka var större än hennes rättskänsla, — Allt nog: Hon kallade
Jöns till sig.
Fadd och skygg trädde han inför sin husmoders ögon.
När han kommit in, granskade fru Ingrid honom noga. Denna mönstring tycktes
icke alls behaga Jöns, hvilken blef allt mer och mer skygg, ju mera fru Ingrid såg på
honom. Slutligen sade hon vänligt:
”Jag tror du darrar Jöns? Är du rädd, att jag skall banna dig?”
*Ja, nådig fru!”
”Är du då sjuk till ditt samvete?”
”Nej, nådig fru!”
”Hvarför är du då så rädd? Snubbor bör väl ej fruktas, om man inte gjort sig
förtjent af dem.”
”Hm — ” svarade Jöns och ref sig eftertänksamt i hufvudet.
”Du fruktar ändock?”
Ja, nådig fru, det brukas så mycket snubbor här i huset, antingen man förtjenat
dem eller inte —.”
”Är nådig herrn inne?” frågade i detsamma en kammarjungfru i dörren.
”Nej! Hvad är det?” svarade fru Ingrid.
”Det är en man, som vill tala vid nådig herrn.”
”En herreman?”
”Nej, nådig fru,”
”Jag skall sjelf taga reda på saken. Hvar är han?”
”1 aulan!” svarade kammarjungfrun.
Fru Ingrid vände sig nu till Jöns och sade:
”Vi få talas vid sedan.”
Derefter gick hon ut i aulan, hvarest hon träfiade en. äldre forbonde.
”Hvad vill ni, min gode man?” frågade hon.
”Jag söker baron Bielke,” svarade han.
”Min gemål är inte hemma för tillfället, ni kan derför uträtta ert ärende
till mig.”
Tackar, ja det går lika bra; man och hustru äro ett, brukar presten derhemma
predika på bondbröllopen.”
”Ja det är sannt, min vän. — Hvad var ert ärende?”
”Jo, jag skulle lemna den här biljetten, som borgmästaren i vår stad skref mig
till minnes. Kan ni sjelf läsa, så ser ni, att jag gått rätt.”
Han lemnade fru Bielke ett papper, hvilket hon vek upp, hvarefter hon läste under
stigande förvåning och vrede:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
