Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
”Herr Gustaf Bjelke har befalt det.”
”Och det der fruntimret, hvem kan det vara, min far?”
*Du misstror herr Gustaf, Anna?”
”Visst inte. Men jag fruktar endast för att detta äfventyr skall komma att blifva
farligt för litet hvar.”
”Jag känner herr Gustaf, Anna. Jag tjenade äfven under hans herr fader. Och
emellan dessa två är till herr Gustafs heder den största olikhet i seder och tänkesätt.
Hans far tillät sig ibland små dårskaper och kärleksäfventyr, hvilket aldrig herr Gustaf
öfverlemnat sig åt. Af en sådan karaktär, mitt barn, bör man på goda skäl kunna an-
taga att alla hans uppsåt äro goda. Det är inte rätt, att du fattar misstankar mot en
persoD, af hvilken du endast sett goda gerningar utförda och af hvilken såväl du som jag
njutit så stora välgerningar.”
”Käre far! Jag sätter inte alls herr Gustafs dygd ifråga,” svarade Anna. ”Han
har minsann visat en ovanlig karaktärsstyrka under alla de strider, som hans friherrinna
uppväckt mot honom och plågat honom med. Trots alla dessa tråkigheter har han städse
bibehållit sitt lugn och synts lika glad och sorgfri, som förut. Men jag måste tillstå, att
jag har skäl att frukta för en storm, värre än någon af de föregående. Och denna storm
fruktar jag kommer att drabba inte blott herr Gustaf utan äfven oss. Nådig frun är
inte lätt att handskas med. Hon har ju — Gud vet på hvilka grunder — aflägsnat mig
från det hus, der jag troget tjenat så många år och jag tycker mig se, hvilken uppstån-
delse det skulle bli, om hon finge en aning om, att hennes gemål skaffat ett ungt frun-
timmer rum hos dig, min far.”
”Du har kanske rätt. Men du kan vara öfvertygad om, att denna hemlighet skall
blifva på det omsorgsfullaste bevarad.”
”Min gode far! En svartsjuk qvinna har mycket lätt att finna spår, som upp-
väcka hennes nyfikenhet och sedan hennes vrede.
”Slidder, sladder! Jag har inte med fru Ingrid att göra. Må hon komma hit
och rasa, om hon vill. Denna stuga är nu min af herr Gustafs nåd. — Kortsagdt: Blir
han nöjd med denna tjenst, så är jag belåten.”
”Må det slutas lyckligt, säger jag ännu en gång,” suckade Anna.
”Jag fruktar ingenting!” invände Storm tvärsäkert, just som dörren öppnades och
jungfru Elisa trädde in i stugan i afsigt att bedja Anna komma åter till palatset.
Men Anna var ståndaktig i sitt beslut att stanna hos sin far.
Jungfrun klagade.
Då sade Anna:
”Ni blir snart friherrinna Banér, stolts jungfru! Då skall jag, om ni kallar mig,
komma i ert hus; men i eder moders tjenst kommer jag aldrig mera!”
Jungfrun omfamnade Anna.
Nu slogs dörren åter upp.
”Hvem är det?” ropade Storm.
”Det är jag, min hederlige Storm!” svarade herr Gustaf Bielke, som i sällskap
med Elna och Lindenkrona kommo in.
”Se der, den söta flickan!” utropade jungfru Elisa.
”0, Gud!” hviskade Elna och tryckte Bielkes hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
