Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
för utpräglad för det goda och ädla för att han pä sådant sätt skulle vilja söka spela sig
i händerna den lycka] och den magt, som måhända skulle kunna skänkas honom genom
drottningens förmedling.
Åfsigten med hans besök hos herr Gustaf Bielke var, att, om han kunde tillvinna
sig ett enskildt samtal med drottningen, bedja hennes majestät använda sitt inflytande på
sin gemål för att befria de fängslade herrarne, af hvilka flera hörde till hennes egen
slägt, från deras ohyggliga inspärrning.
Drottningen’ uppvaktades emellertid till den grad uppmärksamt af herr Gustafs
familj och gäster, att herr Liljesparre hade så godt som öfvergifvit hoppet om att få sitt
ärende uträttadt, då drottningen helt oförmodadt genom sin kammarfröken lät kalla
honom till sig.
Glad skyndade herr Per att hörsamma kallelsen och stod inom kort bugande
inför sin ungdoms brud.
”Är det med hans majestäts vilja, ni är här, herr Per?” frågade drottningen
Liljesparre, som blef helt öfverraskad öfver denna i något förebrående ton uttalade fråga.
”Nej, eders majestät!” svarade han.
”Jag har aldrig vetat af, att ni umgåtts här i min frändes hus?” frågade
hon vidare.
”Eders majestät värdes hafva öfverseende med mig, om jag bjudit mig hit sjelf
i dag. Orsaken dertill har varit god.”
”Jag hoppas det,” svarade drottningen; ”men följderna blifva måhända mindre
goda. — Ni har vetat, att jag ämnade mig hit i dag?”
”Ja, eders majestät.”
”Och ni har ej tvekat, att sjelf begifva er hit för att genom er åsyn störa den
glädje, som jag väntat mig här.”
Liljesparre svarade intet.
”Er tystnad,” fortsatte drottningen, ”gifver vid handen, att jag gissar rätt.”
’Min tystnad, min drottning, är föranledd deraf, att jag finner mig slagen af
sorg öfver sådana beskyllningar.”
”Hur vill ni rättfärdiga er?”
”Genom att nåden att tala till eders majestät beviljas mig.”
”Hvad har ni då att säga?”
”Eders majestät! Sök af nådjatt stämma konungens sinne mildare mot de fängslade
herrarne! Jag har ej kunnat till eders majestät framställa denna bön i slottet, hvarest alla
mina steg äro bevakade. Derför har jag kommit hit.”
”Skynda härifrån, Liljesparre!” sade drottningen. ”Det är ej godt, att ni är
här! Eder bön skall jag uppfylla, så långt jag kan. Men skynda härifrån, att ej konungens
misstankar må uppväckas mot eder och mig. Man vet att ni är här!”
”Eders majestät! Jag hade ingen’anförtrott, att jag ämnade mig hit,”
”Man visste det på hofvet och jag hörde hviskas derom, innan jag lemnade slottet.
Jag hoppades, att man misstagit sig; men tyvärr! Ni var här! Skynda bort och infinn
er genast på hofvet. Laga, att konungen märker er närvaro. Skynda! Skynda! Rädda
er, herr Per, rädda äfven mig — min barndomsvän!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
