Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
”Nej!” svarade hertigen. ”Vi vilja nu genast inventera förråden. Det skall
blifva oss nöjsamt nog att se, huru väl fru Gunilla vetat att använda de sista dygnen.
Hvad den långt framskridna dagen beträflar, så är det för oss ej farligare att gå med
ljus i förråden än för fru Gunilla och riksrådet Posse, hvilka lära hafva varit ifrigt syssel-
satta derstädes de sista nätterna.”
”Ers furstlige nåde tyckes vara väl underrättad om allt, hvad som sker vid det
kungliga hofvet!” sade enkedrottningen.
”Det kan äfven behöfvas, fru Gunilla, då man söker dölja allt, äfven det vigtigaste
för oss. Edra ord äro dessutom en bekännelse, att I hafven arbetat i förråden de sista
nätterna.”
”Vi veta oss ej vara skyldiga att stå till rätta flir eders nåde!” svarade enke-
drottningen.
”Det skolen I blifva varse, fru Gunilla!” svarade hertigen barskt oeh lemnade
rummet tillsammans med riksråden för att inventera förrådskammaren.
Hela natten höll hertigen och riksråden på med denna inventering och för hvarje
sak som fattades, utöste hertigen sin vrede öfver de stackars riksrådens hufvuden. —
Följande dag trädde hertigen ånyo in till enkedrottningen.
”Vid alla underjordens magter, fru Gunilla!” röt han. Ί hafven förstått att
nafsa bort ett och annat ur förråden och I hafven till eder egen fördel väl användt tiden
efter vår höge broders död! Men jag säger eder, att hår skall blifva ett efterspel och
konsert, hvaruti I skolen komma att spela den sämsta fiolen, fru Gunilla.”
”Vi bedja eder välja edra ord, då I stån inför eder drottning,” svarade Gunilla.
”Hvad djefvulen vågen I säga? — I hafven utan rätt låtit bortföra klenodier
och mobilier ur de kungliga förråden! Tagen eder ej för hög ton, fru Gunilla, att vi
icke må eder till näpst och androm till varnagel anklaga och eder som en simpel tjuf
stämpla!”
”Nog nu! Tillräckligt länge hafva vi hört edert grofva tal, Carl af Söderman-
land. Vi hafva nådigst tillgifvit eder, då vi trott, att ni blifvit så van vid samspråken
med bönderna, att ni ej kunnat bryta med eder vana, då ni stod inför landets drottning.
Men nu, då I vågen anfalla min heder, är mitt tålamod slut och jag befaller eder att
lemna detta rum. Jag vill dock nådigst gifva eder tillkänna, att de klenodier och mo-
bilier, som ur de kungliga förråden blifvit af mig bortförda, icke äro stulna, utan bort-
förda till mitt palats på grund af min högtsalige gemåls testamente, hvilket skall före-
visas rådet oeh min konung, då hans majestät kommer till Sverige! — Audiensen är slut!”
Hon gjorde en rörelse med högra handen i rigtning mot den ena dörren.
”Audiensen är slut? Guds död, fru Gunilla! Det är ingalunda vi, utan I, som
skolen aflägsna eder. I flytten genast från slottet, der I icke hafven något mer att be-
ställa!” svarade hertigen.
”Vi bo här, så länge vår högtsalige makes lik står öfver jord!” svarade enke-
drottningen lugnt och vänligt,
Hertigen slog handen i ett ekbord, så att det gaf eko i salen oeh helt visst skulle
drottningen fått höra några mustiga ord, så framt ej en af dörrarne till rummet slagits
upp och genom denna anmälts:
”Hans excellens, grefve Gustaf Brahe, konung Sigismunds sändebud!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
