Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Bing, bong, bing, bong! ljuda de väldiga klockorna och den gamle arbetar i sitt
anletes svett för att låta sina klockor förkunna staden, att ett nytt år gått in och för att
mana till bön: Tacksägelsebön för gången tid och bön om en lycklig framtid.
När slutligen malmtungorna i tornet slutat att tala sitt klangfulla språk, satte sig
den gamle ned på sin bänk och sjöng andägtigt:
*) Förbarma tich. Gudh öfiuer mich/
för thin stora barmhertigheet/
Och för then nådh som är j thigh/
tagh bort mijn oretferdigheet/
twå afl min synd och gör mich reen/
ty min brist iach wel kenna kan/
moot tich haöuer iach syndat aleen/
ath thin ordh skole bliffua sann.
See Gudh j synd är iach aflat/
j synd afladhe modher min/
see sanning haffuer tu elskad/
thin hemligheet gaff tu mich in/
stenk mich med helsosara Isop/
som sniö (snö) varder iach huijt (hvit) och reen/
läät mich höra glädhi (glädje) och hopp/
så fröjdes mijn förschreckta been.
Den gamle tornväktarens sång klingade djup och allvarlig i S:t Nikolai kyrktorn,
sedan nyårsringningen slutat; och då gubben på detta sättet helsat det nya året, vände
han sig inåt tornet och sade:
”Godt nytt år, tomte, och tack för det gamla året! Vi hafva lefvat här tillsam-
mans i långliga tider och kunde hafva mycket att berätta för verlden. Men vi behålla
våra minnen för oss sjelfva. Ingen stör oss med sina frågor och kanske vi just derför
lefva så fridfullt och lyckligt tillsammans. Gud skydde oss alla i vårt fädernesland, Gud
skydde oss båda, tomte. Må det vara frid ossemellan, äfven om det skulle rasa strid i
verlden kring oss. Godt nytt år, tomte!”
Tornväktaren gick in uti sin kammare i tornet och stälde lyktan ifrån sig på en
bjelke, samt satte sig ned på sin trefot och blickade ut genom dörren ut i tornet. Torn-
gluggen stod öppen nu som alltid och gubbens ögon spejade ut derigenom, under det att
han försjönk allt mer och mer i sina tankar.
Det var något märkvärdigt, som försiggick: Det började prassla i tornet, det
knäppte i väggarne, det tassade och lät som om tornet varit befolkadt.Tornväktaren
gick derför ut till sina klockor och lyste öfverallt; men han kunde inte finna nå-
got ovanligt.
”Det är råttorna,” sade han för sig sjelf, ”de arma kräken känna måhända, att
ett nytt år gått in, kanske äfven de hafva minnen att tala om och påminna sig. Hvem
vet! Måhända äro de fridlösa andar, som —––––! — Nej, bort det! — Det var en
papistisk tanke!” —
Han satte sig åter i kammaren. Tassandet och knäppandet i tornet tilltog i oro-
väckande grad och plötsligt lystes hela tornets inre upp af ett bländande hvitt sken.
Tornväktaren sprang upp och ropade:
”Jesus förbarma dig! Elden är lös!”
Han skulle fattatag i kabeln till klockorna för att ringa; meni detsamma för-
svann skenet och allt blef som det var förut.
”Spökar då djefvulen i tornet i natt!” utropade gamle Markus och började för att
fördrifva denne onde-ande högt och ljudligt sjunga:
V
*) Ur 1530 års psalmbok. Se derom i ”Kung Gösta”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
