Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
Han fortsatte att spela på lutan och efter en liten paus fortsatte han att sjunga
i gladare ton:
Glädjens blomster i jordens mull, ack visst aldrig gro.
Kärlek sjelf ju försåtlig är för ditt hjertas ro.
Men der ofvan, bland hopp och tro blomstra de evigt friska:
Hör du ej, hur andar ljuft om dem till hjertat hviska?
Tack, Nils!” sade fru Katarina, då han slutat oeh lade från sig lutan. Det är
så kärt att höra dig sjunga de milda svenska folkvisorna. Ack, hvad jag hört dem sjungas
förr. Ingen kan sjunga dem såsom han, min Erik, min djupt begråtne, min saknade, min
i lifvet oeh i döden älskade Erik.”
Hon förde näsduken till sina ögon, som blifvit fuktiga, då hon påminde sig sin
olycklige gemål, hvilken älskat henne högre än allt annat på jorden, och hvilken hon äfven
skänkt sin kärlek och trohet, samt hvilkens skugga hon nu älskade högst af alla, näst
Gud. Hon tackade Gud för hvarje dag, som gick, emedan hon visste, att hon tagit ett
steg närmare grafven för hvarje solnedgång och att stunden, då hon skulle blifva åter-
förenad med honom för evigt, nalkades.
”Hör åt, Sigrid, om ej Pekka ännu återkommit från Åbo, jag tyckte, att jag hörde
bjellerklang, medan Nils sjöng,” sade hon åt sin dotter.
Fru Sigrid skyndade att hörsamma sin moders önskan och gick ut för att efter-
höra Pekka samt kom snart in igen, sägande:
”Pekka är återkommen, moder!”
”Nå, har han kunnat göra uppköpen ordentligt?”
”Det vet jag ej så noga, moder, ty Pekka omtalade en nyhet, som han fått veta
i Åbo och som så helt och hållet öfverväldigade mig, att jag glömde fråga om allt annat.”
”Hvad var det för underbara ting, som Pekka fått höra i Åbo då, mitt barn.”
”Jo, moder. Konung Johan III är död.”
Fru Katarina sjönk tillbaka i sin beqväma stol, sägande:
”Så är då han död, som dödade min make! Som sökte döda min son i Som störtat
oss alla! Må Gud förlåta honom, såsom jag har gjort det.”
”Här ett bref, som Pekka hade med sig,”
Fru Katarina mottog brefvet och bröt inseglet^ samt läste innehållet. Sedan hon
läst, sade hon:
”Ett vänligt bref från hertig Carl. Han förklarar, att jag i lugn må sitta qvar
på Liuksala. Han skrifver så vänligt, den gode hertigen. Det är ljuft för ett pröfvadt
hjerta, då några droppar af vänskap gjutas deri.”
Hon kysste hufvudet på sin dotter, hvilken fallit på knä framför sin moder och
lutat sitt hufvud i hennes sköte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
