Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag hade furstinnan varit ute och ridit och just nyss kommit hem. Hon
sprang upp för Kremlins trappor och in uti en af dess salar, der pager vid hennes inträde
kastade sig på knä för henne. Hennes stallmästare och gamla amma följde henne hack i häl.
Vacker var furstinnan i sin dyrbara riddrägt; men ansigtet var mycket rödt till-
följe af den häftiga rörelsen och hennes ögon brunno af en vild eld.
"Prisad vare sanct Niklas och Kysslands alla helgOD, dyra furstinna, att ni då
är helgbregda tillbaka!" utropade amman andfådd.
Furstinnan lyssnade inte till detta tal. Hon kastade från sig sitt ridspö, hvilket
uppfångades af pagerna, hvarefter hon slog sig ned i en forgyld karmstol, samt räckte
fram sina fötter åt den framför henne knäböjande stallmästaren med befallning, att han
skulle taga af hennes sporrar. Stallmästaren skyndade att söka fullgöra denna befallning;
men var allt för långsam i furstinnans tycke, hvarför hon började att söka sparka af sig
sina sporrar, under det hon vresigt utropade:
"Du fubblar som en darrhändt gumma; faller i andagt, tillbedjan, tror jag för
mina sporrar — — —
"Som äro blodiga,” vågade stallmästaren tillägga.
"Det är derfor att dina hästar äro så senfärdiga,* snäste furstinnan.
"Med sådan ridt skola hästarne störta under eder, furstinna,” yttrade stallmästaren.
Xenia stampade i golfvet och utbrast: "Så tag hit andra då; det måtte väl
finnas flera hästar i czarens stall — — —!”
”Som alla på detta sätt sprängas under ers höghets sporrar.”
”Så skicka ut i stepperna efter nya af eld och luft, ej af bly och is, som dessa.”
"Tills eders höghet sjelf rider sig till döds."
”Så mycket bättre!" utropade furstinnan och vinkade till de närvarande att lemna
henne, hvilken befallning genast åtlyddes af alla, utom af amman, hvilken stannade för
att enligt sin vana vara furstinnan behjelplig.
Furstinnan Xenia kastade sig i en divan och ropade åt amman:
"Lös af mig mössan, Iwanovna!"
Gumman skyndade att efterkomma befallningen.
”Det qväfver mig!" klagade Xenia och ref ned sitt hår, samt slet upp sin drägt
kring halsen och bröstet. ”Slå dina armar omkring mitt lif, Iwanovna, som det hårdaste
jernband, att jag ej springer sönder i tusen stycken! Låt slå ihjäl en katakomb af min
faders trälinnor, att jag må insupa deras flyende andar, ersätta min i marken, i skogen
förlorade själ — att mitt bröst åter må fyllas, svälla — mitt hjerta åter spritta––––– !”
"Store Gud!” utropade Iwanovna. "Ni har ridit eder vansinnig! Store Gud!”
"Nej, nej, den lille Guden — ” svarade furstinnan — "kärlekens gud! — Kalla
hit honom, att han genast, genast hör du," tillade hon och stampade häftigt, "må komma
hit och ställa till rätta den oreda, som han ställt till här. Hit med honom! Jag vill
slita af honom hans vingar — bryta sönder hans pilar — strö hans koger i tusen bitar
kring hela Ryssland, hela verlden!”
"Hemta er, nådigaste furstinna 1” bad amman.
"Nej, hemta honom, min Gustaf!”
"Sansa er!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
