Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leksfulla blickar, att hvila ut och le samt hemta nya krafter för fullgörandet af sina
höga pligter.”
”Eders majestät!” sade nu prins Gustaf. ”1 hafven kallat mig er son! Liksom
det tillhör en dotter, att med milda later förljufva sin faders lif, sä tillhör det en son, att
visa sin vördnad genom handling och dädkraft. Jag beder eder derför, eders majestät,
gif mig rätt att handla!”
”Väl sagdt, min ädle prins!” utropade czaren. ”Så tillhör det en fursteatt tala.
Så har jag alltid gjort. — Ni har nu fått njuta några sorgfria och stilla dagar ieder
moders och er älskades famn. — Nu bör ni bemanna eder; och jag är glad, att ni sjelf
insett detta, ni har derigenom tillfullo visat, att ni är en verklig furste.”
”Befall, eders majestät!” svarade Gustaf.
”Vid rikets gräns,” sade czaren, ”uppställer jag en kraftig här, lågande af mod
och stridslust. Ryck in med den i Lifland och tag bort det från Sverige. Lifland är ett
trätofrö emellan konung Sigismund och hertig Carl, Gör slut på deras träta. Tag Estland
sedan. Kexholm är redan vårt. Tag Ingermanland. Gå sedan mot Finland, Der har
ni arfsanspråb. Hertig Carl och Clas Flemming strida nu om det. Gör slut på deras
strid. Ila bort och fullgör din pligt och återkom och lägg Finlands välde inför Xenias
och — mina fötter!”
”Ja, eders majestät,” svarade Gustaf, ”när Xenia en gång blifvit min gemål, skall
jag lägga Finland för hennes fötter, men för edra — aldrig.”
”Hvad?!” utropade czaren.
Gustaf fortfor:
”Jag är född i Sverige, eders majestät, och de skördar, som der växa, skall jag
aldrig med svärdet skörda åt eder.”
”Hvilket oförmodadt språk!” sade czaren mörknande.
”Oförmodadt!” utropade Gustaf. — ”Ja, det kanske skär uti den enväldige berr-
skarens öron. Men, ers majestät, den falskhet, som ni genom edra ord nyss afslöjat för
mig, är mig ännu mera oförmodad, än mitt tal kan vara för eder!”
O, sanct Niklas, Rysslands skydshelgon!” utropade furstinnan Xenia. ”De förifra
sig båda. — Förlåt honom, du min vise fader! — Hejda dig, min älskling.”
De båda männen lyssnade inte till furstinnans ord, utan stodo såsom tvänne åsk-
moln mot hvarandra.
”Hvi talen I om falskhet?” sporde czaren.
”Jo,” svarade prins Gustaf, ”nu spelas det upp till en helt annan melodi än förut.
Jag har blifvit lofvad stridskrafter under mitt befäl; men eröfringarne skulle lemnas eder
dotter och mig!”
”Ert eller mitt, det är ju detsamma!” svarade czaren.
”Nej, eders majestät,” invände Gustaf, ”aldrig blir ryskt och svenskt detsamma.”
”Större underverk har man sett! Och utan Rysslands hjelp skall ni aldrig kunna
beherrska de sammanfösta folken. Först som rysk vasall skall ni kunna vara trygg på
den nya tronen, hvilken man ärar och lyder af fruktan för våra tappra arméer.”
"Den tro,” svarade Gustaf, ”som jag får af bätvan är ej mycket värd. Af kärlek
vill jag hafva tro och huldhet af folket. Af fri vilja skall nationen hylla mig, i annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
