Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
O, min Xenia,” suckade fängen, ”välsignad vare du, som förödmjukar dig till
den grad, att du uppsöker en af din faders fängar i hans uselhet.”
”Min Gustaf, den kärlek, som vet att ödmjuka sig, sänker sig ej, utan upphöjes ”
Han förde hennes hand till sina läppar.
”Mitt blod vill isas,” sade Xenia sedan hennes blickar sökt"genomtränga den låga
och osunda. cellens dunkel, ”dä jag ser, i hvilket näste man inspärrat dig och hur man
slagit dig i jern och smidit dig vid väggen.”
.... , ”^äl är min boninS kal1 och mörk och enslig,” svarade prinsen, ”men den är en
flik af himlen, sä länge du dröjer här.”
”Älskade, olycklige!” suckade Xenia och fortsatte: ”Hvilken härd och usel bädd
du har att hvila dina sargade lemmar pä!”
”Väl är den härd annars, men i detta ögonblick förefaller den mig, som läge iag
mjukt och pä doftande rosor.” ’ "
”Hvilka tunga kedjor, som belasta din kropp!”
*De äro nu lätta, som guirlander af grönskande myrten,” svarade prinsen.
Furstinnan öfverväldigades af smärta och tårarne störtade ur hennes vackra ögon
samt rullade ned öfver de förut rosiga, men numera bleka kinderna. Prins Gustaf säg
upp på henne och fann, trots den skumma dagern, huru blek hon blifvit, hvilket han
afven beklagande sade henne.
”Sädan blef kärleken, när han sveks af genkärlek,” klagade Xenia.
Vid dessa ord satte sig fängen upp, så hastigt ban kunde, under det att kedjorna
och bojorna härdt rasslade vid denna rörelse.
”Hvem svek han dä?” utropade han. ”Ej svek han sig sjelf — ej dig. Det var
i stället ödet, som svek kärleken.”
Kärleken ville ej offra sig sjelt, derför öfvergaf himlen honom,” hviskade Xenia.
”0, min älskade,” svarade Gustaf. ”En dyrbar skatt låg i den ena vägskälen i
den andra lade kärleken sig sjelf och allt, hvad han egde.
Lättare uppoffrar man, hvad man är, än man uppoffrar sin egenkärlek, som är
starkare än den vanliga kärleken,” klagade furstinnan, syftande pä prinsens uppträdande,
dä han valde fängenskapen i stället för henne, som han kunnat vinna genom uppoffrandet
af sin fosterlandskänsla.
_ ”Förkrossa mig inte genom dylika ord,” bad Gustaf. ”Misskänn mig inte och
tviflaej pä min kärlek till dig, min dyra Xenia. Men lär dig förstå, att mer än allt
annat är heder, tro och pligt, fosterland och samvetsfrid.”
”Allt detta försvinner för kärleken. Hvarför ej tjena honom allena,hvarför tjena
flere herrar?”
”Min outsägligt älskade," svarade Gustaf, ”den som kan förråda sitt fädernesland
och missakta sin heder, har intet att vänta af kärleken.”
Gustaf! Gustaf!” fortsatte Xenia, som ej kunde låta öfvertyga sig, ”om du haft
mig så kär, som jag har dig, så skulle du gerna hafva velat gifva hela verlden för att
kunna få ega mig.”
”Ja, hela verlden!” utropade Gustaf. ”Hela verlden skulle jag vilja gifva för
ega dig; men ej min heder och min tro, ej vill jag köpa min lycka vid ruinerna af mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
