Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
ljutn
λ J“’’ UtrfPfe iurstinnail> samt tillade “ed en ton af illa dold otålighet: »Hvilken
o kali sjal har da inte, Gustaf. Den, som rigtigt älskar, vill oeh kan inte dö
utan måste lefva med den älskade. -” ’
svarade prfnstn. ^ ^ °Ch lät dem skilja mig frä“ mitt «I» lif,”
”Så talar och tänker den svage!” yttrade furstinnan.
, , ’!r)e“ adIe frä^ar P1^«“, och ““ Pligt är att dö, hellre än att genom ett brott
“*2. ■>* «· “** - ‘*- *- «* ·* -
”Du vill då inte njuta med mig?”
”Jag väntar min lön i himmelen 1’ svarade prinsen ståndaktigt.
”Du säger, att du är född af hjelteslägt!”
”Jag är så!”
”Vet du då ej, att det är manligt att våga lyckan?”
”Det är manligt att försaka densamma, då den ej med ädelt medel kan vinnas.”
Jag föraktar detta kalla förstånd!” utropade furstinnan. ”Tvekan är den grym-
Ξ Ä Jl” Ju |,s 1δΓ dl8> a‘" ”"to «* ««®a
v»! w Ί" ej Srym’ Xenia’’’ bad GuStaf· ’Eq gänS skall du finna, att jag befrämjat ditt
i " denSe“°m att )ag hmdrat di£ från att begå en handling som du sedan bittert
skulle ångra. Jag har vändt mitt hjerta från jorden och ställt till himlen mina tankar
och der har jag funnit frid, trots all min olycka. - Tungt var mitt öde redan från vaggan
de M;arflyckan.vant “ot “ig- - Nu har jag lemnat all jordisk traktan och jag tiLr
de dode, fastan jag ännu lefver.”
utiOpade^hontlnnan i9rSt°d β) detta taL Hennes sinne brusade upp och förebrående
..... ,.*Kom dn ej och stal mitt bjerta, oeh drog ned mot gruset min lycka? Du är
kalian till min smärta. Jag har ej vetat hvad smärta var, förr än jag fick lära känna
dig. Farval! Vi ses aldrig åter! Jag föraktar dig!”
Hon gick mot dörren oeh tog redan åt låset, men hejdade sig, då Gustaf kla-
gande sade:
”Vill du lemna mig så, Xenia? Hvarför kom du då hit? Var det blott för att
råga måttet af mina qval! Det finnes blott en olycka, som jag inte kan bära och den
olyckan ar, att veta mig vara hatad af dig. - Gif mig hellre döden än ditt hat, Xenia!”
, . ,Ha“ dold®,ftt ansi§te j balmen af sin bädd. Tveksam lemnade då Xenia dörren
och gick tillbaka till den beklagansvärde, oskyldige fången, samt föll på knä bredvid honom
och lade sin hand på hans lockar.
”Du kom åter?” hviskade prinsen.
”Ja,” svarade hon. ”Jag ville fly, men drogs tillbaka hit.”
”Den van, som himlen oss i sin godhet sänder, blir trogen in i döden,” hviskade
prinsen och tryckte hennes hand.
aldrig släcfkas^^ustaf> laS kan eJ vredgas på dig. Kärlekslågan, en gång riktigt tänd, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
