Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Λ ‘
KAP. 7.
Storm.
Haru ofta händer det icke, synnerligast under den kulna hösten, att himlen fämas
rod vid horizonten? Mörka regndigra skyar täcka himlahvalfvet öfver våra hufvuden, men
vid synranden aro skyarne färgade röda, liksom voro de dränkta med blod. Det blir
s orm, säger menniskan, då hon sett detta fenomen och hon skyndar in i sin boning, samt
sluter val till dörrar och fönster och tänder brasan på spiselhällen, kring hvilken familjens
medlemmar samla sig, tackande Gud, att de ej behöfva vara uti det oväder, som helt visst
snart skall komma att bryta ut och beklagande dem, som ej ega huld och skydd, utan äro
nödsakade att utstå höststormens härjningar och köld. - När så vindarne börja rasa kring
hemmet med väldigt dån, krypa barnen rädda till sina föräldrars knän och lyssna med
spand uppmärksamhet till de underbara sagor, som familjemedlemmarne kring den varma
spiselhällen beratta för hvarandra för att fördrifva tiden och till barnens uppbyggelse.
. ,’Det, bllr storm>” »ade baron Rutger Kruuse en afton i början af hösten 1593,
då han kom hem från en ridt till sitt slott Kruuseborg, ”himlen är röd som blod och det
börjar redan att gå kårar Öfver vattenytan på ån. - Tänd en brasa i spiseln i gröna
kammaren och må vi der fördrifva tiden till liggdags. *
Dessa befallningar åtlyddes genast och inom kort sutto alla familjemedlemmarne
hring den sprakande brasan, under det att den förutspådda stormen började rasa. Den
tilltog i styrka for hvarje ögonblick och fönsterna på Kruuseborg skakade häftigt under
det att de skyhöga furorna och lummiga lönnarne kämpade mot det häftiga vindtrycket.
Mången skogens telning rycktes upp med sina rötter och mången väldig fura, som utstått
hundrade kämpalekar med stormen, bröts af och böjde sin krona till jorden. I manna-
minne hade ieke en sådan häftig storm rasat i dessa trakter.
• o · ?et iörefalier miS> som om detta «kalle vara en profetia om kommande händelser
i Sverige, sade herr Rutger, då han af skogvaktaren, som i något ärende kommit upp
pä slottet för att höra, hvilka verkningar stormen hade på träden.
”Spå inte sådant, Rutger,” bad friherrinnan Kruuse.
’Tyvr.är det dock troligt’ att denna spädom är sann,” svarade hennes gemål
Vår nådige hertig skall helt visst icke tillåta de polske jesuiterna och den påflige legaten
Malaspma att herska och regera här.” ?
• c,, , ^ kaf vaI *cke keller ske, min vän,” svarade friherrinnan; ”Upsala möte har
ju fattat ^sådana bestämmelser, att den lutherska religionen är fullt skyddad i Sverige.”
.. k)et ar el killt visst, att konung Sigismund erkänner Upsala mötes beslut,” in-
vande Kruuse. —”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
