Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
älskarinna. Han sökte öfver hela Stockholm, men kunde ej finna maken till den mö som
hängifyit sig åt drabanten, ’
Dag för dag växte Hohenloes vänskap för drabanten och han kunde numera icke
umbära hans sällskap, efter hvilket han längtade, då de tillfälligtvis voro skiljda åt. De
fortsatte sitt stormande lif och grefven svor på, att de aldrig skulle skiljas i lifvet, hvaråt
drabanten mycket gladde sig; ty han förstod att draga nytta af grefvens kassa, som alltid
var särdeles välförsedd.
Men ödet hade beslutat, att skilja de båda vännerna åt. Grefven dog efter en
kort sjukdom midt under sina utsväfningar.
Innan han dog gaf han dock drabanten sin sedelbok med begäran, att han skulle
öfverlemna densamma till Schnabelkopfi, hos hvilken han då ännu icke hunnit göra ett
enda kort besök; ty han ernade anlita honom endast i och för penningeafiärer; men han
hade före sin plötsliga död ej hunnit göra af med sina kontanta medel. Alltså var an-
visningen ännu qvar i hans sedelbok.
Efter grefvens död anstaltade drabanten om hans begrafning och under det att
dessa anstalter ännu fortforo, kommo två resande att logera i huset och fingo ett rum
näst intill den kammare, der den döde grefven låg. Men de måste båda nöja sig med en
enda säng, emedan i huset icke var tillgång på flera.
En af dessa resande, ovan som han var vid sängkamrat, kunde icke sofva om
natten och steg derför upp, gick utför trappan och steg in i köket, der han hörde hus-
folket vara uppe.
Sedan han der språkat en stund med pigorna och värmt sig framför en god eld-
brasa, gick han tillbaka uppför trappan i tanke att åter gå till sängs i sin kammare. Men
han gick galet och kom i stället in i den döde grefvens rum, der liket ännu låg qvar
i sängen.
Utan att märka sitt misstag gick han och lade sig bredvid den döde grefven;
men som han märkte, att sängkamraten var mycket kall, började han att knota och gräla
på honom för det att han så iskall som han var, ej gjort honom sällskap ned i köket för
att värma sig. Då han icke fick något svar, började han att rycka honom i armen för
att väcka honom.
’Kom, min vän! Skynda dig ned i köket,” sade han, ”der finnes en god eld-
brasa och på köpet en vacker flicka, som, jag vill slå vad, skall drifva kylan ur krop-
pen på dig.”
Den stele kamraten gaf naturligtvis icke något svar på dessa uppmaningar.
Emellertid hade en snickare kommit till huset med en likkista. Det var för att
invänta honom, som folket var uppe i köket så sent på natten. — Den vackra pigan»
hvarom den resande talat till sin, som han trodde, så hårdsöfde vän, följde snickaren upp
till rummet der liket låg och de kömmo in i kammaren just då det beskrifna uppträdet
vid sängen egde rum.
Den resande observerade genast likkistan och kastade då blicken på sin säng-
kamrat, hvilken han fann vara ett lik. Han släppte då liket och hoppade förskräckt ut
midt på golfvet.
Snickaren och pigan, hvilka trodde, att det var den döde kroppen, som gjorde
dessa luftsprång, bletvo så förskräckta, att de, utan att gifva sig tid att vända om, kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
