Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå ryckte han upp dörren och gick in. Folket följde med. Man fruktade att
finna liket ännu dansande. Men då man i stället fann, att det låg helt stilla i sin säng,
så blef den föregifne presten ansedd som ett helgon, hvilken förmått att bekämpa satans
spökelser och den döde till sådan fridsamhet. —
Nu slogos bottnarne ur värdens ölfat på fullt allvar och den tacksamme värden
gjorde allt för att fylla polackerna, hvilket äfven lyckades fullkomligt. De skränade värre
än tillförene i början, men efter en stund afstannade bråket och de druckne lågo som
slagna hjeltar snarkande kring golfvet i det rymliga köket och i förstugan.
När den döde grefvens vän, drabanten, dagen derpå kom till hans bostad för att
se till, att den döde var ordentligt svept, berättades honom nattens fasa. Han hade dock
redan förut hört historien uti sanct Gertruds gille af de dit återvändande drabanterna, som
sent omsider uppvaknat efter det bastanta ölruset. — Han var af allt för gladt lynne för
att låta den döde grefven hvila i sin graf, utan han styrkte det goda värdfolket uti deras
öfvertygelse, att den döde verkligen stigit upp från sin bädd, och att det var ganska an-
tagligt, att han skulle låta höra af sig, äfven sedan han blifvit jordad. —
Två dagar efter begrafningen gick drabanten, som iklädt sig den döde grefvens
kläder, upp till den gamle Schnabelkopff. Han hade för tillfället aflagt sin uniform, eme-
dan han inte ville låta den gamle mannen veta, att han var en af de polske drabanterna
och han lät anmäla sig såsom en utskickad från grefven.
Men Schnabelkopff, som mycket längtat efter att få se unge grefve Hohenloe och
nu trodde att det var grefven sjelf, som kom för att inkognito öfverraska honom, skyn-
dade mycket artigt emot drabanten och mottog honom under ärebetygelser, samt omfam-
nade honom.
Drabanten var på det högsta förvånad öfver att vid första besöket hos denne
okände gubbe finna denna artighet och förtrolighet och ansåg honom till en början inte
vara fullt vid sina sinnen, men sedan han förnummit att gubben af misstag trodde honom
vara grefve Hohenloe, beslöt han att spela grefvens person och dervid lämpa sitt upp-
förande efter den villfarelse som den döde grefvens värdfolk hyste om dennes återgång
från den andra verlden.
”Fort hit med en stol åt herr grefven!" ropade Schnabelkopff åt en af sina bi-
träden, som genast skyndade fram med en beqväm stol åt den främmande, hvilken dock
inte begagnade sig af denna artighet, utan förblef stående.
"Hvad jag känner mig sjelf gammal, då jag ser herr grefvenl” fortfor gubben.
”När jag lemnade eder herr faders hus, var herr grefven ännu ganska liten. Herre Gud,
hvad tiden går.”
"Tiden bekymrar mig föga!” svarade den föregifne grefven.
Gubben såg på honom ett ögonblick med förvåning; men han brydde sig inte om
att ingå i något resonnemang öfver denna egenhet, utan pekade i stället artigt på den
framsatta stolen, sägande:
"Var god och tag plats, herr grefve!"
"Tack, det behöfs inte,” svarade drabanteD, ”ty jag måste skynda mig åter till
andra verlden.”
Gubben såg ännu en gång förvånad på sin gäst, samt sade derefter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
