- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
588

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588
”D“ är ,det äiven’ me“ :>’
AS anser dock> att du i detta fall gått något tör längt.
Ty afren om dm fader utsett dig en make, så är det inte antagligt, att samme fader
skulle fortsätta med sitt yrkande, om han visste, att han dermed gjorde sin dotter olycklig.*
Jungfrun svarade intet; men stora tårar glänste i hennes ögonhår och glittrade
som diamanter, då skenet af den allt mer och mer aftagande spiselelden föll derpå.
”öif mig ditt förtroende, Siri och vid mitt furstliga ord lofvar jag att söka göra
dig lycklig, om det står i min förmåga, samt befria dig från de bojor, hvari nu ditt
stackars hjerta är fånget.’
Siri svarade intet. —
Säg mig din älskades Damn, Siri,” uppmanade prinsessan,
’Jag får ej nämna det, eders nåde!”
’Du älskar dock?" i >
fca ; s
’Ja!’
"InnerligtP’fj
’Ja!”
”Är älskad tillbaka?’
”Jag tror det!”
”Du vet ej säkert?”
”Nej, eders höghet!”
”En barndomsvän?”
”Kanske!”
*Du vill inte säga hans namn?”
”Jag får inte!”
”Inte en gång för din furstliga väninna, som dock alltid visat sig såsom en verklig
vän åt dig och äfven nu lofvat att bistå dig i din sorg?”
”Hans namn, skall vara och förblifva en hemlighet mellan mig och mitt hjerta
sa länge herr Erik Bielke ännu lefver.*
”Tredskande varelse!” sade prinsessan misslynt.
”Trofasta, borde eders höghet säga!”
’Glalna flicka!” fortsatte prinsessan.
”Lydiga dotter, menar helt visst eders nåde.’
”Säg mig hans namn!”
’Befall mig ej att förråda min hemlighet, befall af nåd mig inte!’ bad jungfru Siri.
”Kom,” sade prinsessan kort och vresigt, ”vi må gå till hvila. Betjeningen får
se efter kolen i spiseln. Den der dumma branden hade intet att betyda. Ingen kom oeh
ingen kommer! — *
Liksom för att jäfva prinsessan ljödo i detsamma tvänne hornstötar utanför borgen,
De båda qvinnorna blefvo stående förvånade i salen.
De hörde huru vindbryggan fäldes och huru hästhofvar slogo emot bryggans golf
samt sedan dånade emot borggårdens stenar. " °
Derpå hördes röster i trapporna och spring af betjeningen.
Prinsessan slog med en liten fin silfverhammare på en klocka af samma metall.
Straxt öppnades en dörr och en djupt bugande kammartjenare inträdde för att mottaga
sm herrskarinnas befallningar.” 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free