Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
”Ornen föll ned i båten,” inföll prinsessan.
”Nej, eders nåde,” svarade Gyllenstjerna. ”Vi voro i stället fullkomligt vissa ora,
att kulan ej träffat djuret, ty långt ifrån att sänka sig, höjde nu sig i stället fogeln rätt
upp i luften och det till en sådan höjd, att den till slut för våra ögon inte syntes
större än en svala.”
”Ni hade skjutit bom!” utropade prinsessan.
”Nej, eders nåde, det var ingen bom,” sade Lindorm.
”Men jag tyckte herr Johan sade, att fogeln höjde sig?”
”Ja, så skedde äfven,” svarade Lindorm; men hastigt började den att sänka sig.
Den syntes allt större och större för våra ögon och med svindlande fart störtade den
nedåt och föll slutligen död ned i vattnet alldeles invid vår farkost.”
Kulan hade träflat?” frågade prinsessan.
”Midt i bjertat!” svarade herr Gyllenstjerna.
”Eder skål!” utropade prinsessan. ”Ni har lätt att träffa edert villebråd midt i
hjertat, herr Johan Gyllenstjerna!” tillade hon, i-det att hon kastade en förstulen blick
på jungfru Siri, hvilken vid dessa ord blef purpurröd på kinderna och sände prinsessan
bedjande blickar, att hon ej under det skämtsamma samspråket måtte förråda hennes
hemlighet.
Måltiden fortsattes sedan under glam och munterhet.
Af det föregående veta vi, att prinsessan Anna var lutheran och aldrig kunnat
förmås att antaga den katolska religionen, trots alla de påtryckningar derom, som blifvit
gjorda isynnerhet af konung Sigismund. —
.. _var prinsessan föga kyrksam, emedan hon hade sina andagtsöfningar
helst för sig sjelf i enrum. Desto mera förvånad blef man på Stegeborg, då prinsessan
på morgonen af Onsdagen efter herrarne Lindorms och Gyllenstjernas ankomst till Stege-
borg befalde, att gudstjenst denna dags middag skulle hållas i slottskyrkan. Detta var
så mycket underligare, som Onsdagen var den enda dag i veckan, på hvilken gudstjenst
enligt regeln icke hölls. Redan dagen förut hade prinsessan befallt, att en präktig middags-
måltid skulle anordnas på Onsdagen. Det syntes således af allt, att något ovanligt var
å färde; men hvad detta ovanliga var, det kunde ingen utgrunda, hvarken bland uppvakt-
ningen, bland garderobsbetjeningen, som dock städse plägade vara väl underrättad om,
hvad som borde hållas hemligt, eller bland kökspersonalen, der ämnet mest diskuterades,
under det att sköna stekar vändes på spetten och stora kittlar stodo puttrande på spisel-
hällarne öfver de bastanta trefötterna.
Att det var något gladt, som var i görningen, det såg man deraf, att prinsessan
var vid det bästa lynne och att hennes förtrognaste hoftärna, jungfru Siri Brahe, strålade
af glädje. Afven de främmande herrarne syntes vara mycket förnöjda. Några främmande
voro emellertid inte bjudna till gästabudet och hofvets herrar och damer hade inte fått
befallning att anlägga några kostbara drägter. Prinsessan sjelf var hvardagsklädd och
allt tydde på det enkla hvardagslifvet, med undantag af de stora tillrustningarne i köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
