Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
BHar är detta möjligt!" utropade jungfrun.
”Underligare saker har man hört förkunnas frän prediksstolen!" betygade Hans.
"Lät det nu vara slut méd dessa barnsligheter och gå till dina sysslor!” befalde
fru Baner sin mans gamle trotjenare, hvilken genast åtlydde sin aktade matmoder och
lemnade rummet.
När han var borta, sade fngBanér suckande till sin dotter, under det att de
båda fruntimren återtogo sina afbrutna arbeten:
"Det är i sanning olyckligt att lefva i krigstid. Kriget skufiar allt ur sitt läge
och tvingar allt i oordning. Förnuftet blir virradt genom skräcksagor och de goda tom-
tarne fly ur huset. Intet är som det bör vara. Du har sjelf erfarit, min dotter, hur
förvirrad Hans var och han är dock pröfvad i krigets tjenst; han har städse följt din
fader i alla faror, som han måst utstå. I köket, der jag nyss var, var det ej bättre.
En skön lamstek brändes der af lågorna från spiselhärden, der den blifvit lemnad utan
tillsyn, under det att gamla Hedda låg framstupa i fönstersmygen och såg på de polska
knektarne i deras granna uniformer, som drogo förbi fönstren uppåt gatorna. Alla sysslor
voro glömda. De unga pigorna stodo med händerna i sidorna på förstugubron och deras
spinnroekar stodo stilla och öfvergifna. Drängarne voro i gräl med några polska män
och skulle helt visst hafva blifvit grundligt uppiskade, så framt jag inte kommit och ropat
dem in. — I sanning glada tider! — Gud nåde oss för krig!"
"Kriget är dock högt prisadt, moder," invände jungfru Margareta.
"Det är okristligt,” svarade hennes moder.
"Kanske! — —"
"Kanske? — Det är helt visst så, mitt barn.”
’ Men likväl," betygade jungfrun, "synes mig af alla yrken krigarens härligast. Jag
beundrar krigaren och hans pligt och mod. — Att bjuda faran spetsen såsom han!”
”Det är att fresta Gud, Margareta.”
"Att spela udda och jemt med döden!"
"Det är okristligt!”
"Att kasta sig i stridens vilda ras, der lifvets alla strängar äro spända! — —
O, vore jag en man! Jag skulle — — —
"Du är barnslig, Margareta,” sade hennes moder bestraffande. "Krigarens spel
med döden spelas oftast med förlust för menniskan och vinst för liemannen. Kriget är
okristligt.”
"Men äran, moder! Äran!"
"Äran är dyrköpt, mitt barn!”
"Men härlig!" utropade jungfru Margareta.
”För mannens ära och hans vilda sinne," sade fru Banér undervisande, ”får den
stackars qvinnans hjerta slå mångdubbla slag. Hustrun får sitta i hemmet ensam och
öfvergifven, då hennes make är i fält, samt ängsligt bidande räkna timmar och dagar och
blekna för hvarje slag på det tysta hemmets port — blekna af fruktan att budet om
hennes makes död anländer. För mannens ära skall hon låtsas vara glad och ijväfva sin
sorg och ängslan uti sitt arma hjerta, då det är nära att brista. — När barnen fråga
efter sin fader, skall hon trösta dem med hoppet om hans snara återkomst till de sina
— ett bedrägligt hopp — samt lifva och uppmuntra dem, dansa med dem och för dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
