Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
Det sitter en dufva på liljeqvist
— I midsommartiden. —
Hon sjnnger så fagert om Jesu Krist.
— I himlen är en stor glädje. —
Hon sjunger, hon sjunger, hon sjunger alltså:
”Det väntas en jungfru till himmelen i år. —
Och inte så kommer jag till himmelen^i år!
Jag känner mig hvarken sjuk eller sår. —”
Och jungfrun hon går på sin faders gård,
Ett stign i sin venstra sida hon får. —
”Och kära min moder, I bädden min säng!
I år kommer jag hvarken på åker och äng. —:
”Och kära min dotter, du tala inte så!
I år är dig ärnadt en konung att få. —”
”Och bättre är vara i himmelen brud,
An bära på jorden en drottningeskrud.
Och käre min fader, I skaffen mig prest!
Jag känner, att döden snart blifver min gäst.
Och käre min broder, gör du mig en bår,
Och kära min syster, du kruse mitt hår, —”
Och jungfrun vardt döder och lades på bår
Tärnor och jungfrur de krusa hennes hår.
De buro den jungfrun ut af det hus,
Guds änglar de gingo före* med ljus.
De buro det lik öfver ^kyrkovall
Och alla Guds änglar gingo före och sang.
De lade den jungfrun i svartan mull
— I midsommartiden —
Och sjelfva Gud fader han var henne huld.
— I himlen är en stor glädje. —
Straxt efter sedan jungfru Margareta slutat sin säng, slogs dörren till frustugan
upp och en domestik anmälde herr Nils Bielke, hvilken med detsamma inträdde till de
två damerna.
När herr Nils namn nämndes, blickade fru Banér förvånad upp, under det att
ros och lilja vexlade på jungfru Margaretas kinder och hennes hjerta klappade fortare
än vanligt.
”Nej, se herr Nils I” sade fru Banér till den djupt bugande riddersmannen, *Är
det då frid i riket?”
’Nej, ädla fränka,” svarade herr Nils och tog några steg framåt.
En glad tanke genomfor fru Banérs hufvud och hastigt sade hon:
”Kanske ni har öfvergifvit hertigen och återvänder till–––––- ”
Herr Nils syntes blifva illa berörd af fru Banérs fråga, hvilken han ej lät full-
bordas, utan afbröt henne sägande:
”Förlåt! Herr riksrådet bad mig dröja här, till dess han läst det hertigliga sände-
brefvet, som jag fört med mig.”
”Ni står i harnesk mot konungen och på samma gång mot min gemål och oss,
det hindrar likväl inte att vi af gammal vänskap önska eder vara välkommen,” sade då
fru Banér.
”Stor tack, fränka!” svarade Bielke. ”God dag, Margareta!”
”Jag instämmer med min moder och beder dig vara välkommen, Nils,” svarade
jungfrun och räckte handen åt sin ungdomsvän, hvilken sade:
”Odet är vår ovän.”a
”Det stackars ödet beskyller man för mycket,” rättade fru Banér. ”Det tillhör
ej en man att kasta skulden på ödet, som han bör trotsa.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
