Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
”Jo, det att hämnas!” fortsatte den af damerna, som nyss uppväckt detta hopp.
”Hämnas!" eftersade Ebba Brahe dystert.
”Ja, det är du skyldig dig sjelf och din ättl”
Nu började flera af damerna att tala i samma anda. Slutligen blef jungfrun be-
dröfvad och förvillad och hon steg upp med kraft från bänken samt sade:
’Ja, jag skall hämnas! Han, den trolöse har så velat hafva det! Han har sjelf
lärt mig trolöshet och han har befriat mig från min ed, då han sjelf brutit sin. Mitt
hjerta är fritt, det tillhör ej mer honom. Säg hennes majestät, att jag fogar mig i hen-
nes vilja!”
Hofdamerna började nu att gratulera henne till hennes lyckliga beslut, hvarefter
de skyndade bort för att förkunna drottningen detsamma och lemnade Ebba Brahe ensam.
Hon sjönk då åter ned på bänken. Hennes tårefloder öppnade sina slussar och
hon grät länge och bittert, grät så att hennes hjerta var nära att brista och kindens blom-
mor voro i fara att bortsköljas af de häftiga tåreflödena.
Det var en älskande, bedragen qvinnas sorg. Men hon var ej bedragen af sin
älskare utan af afundsjuka och intriganta menniskor»
Den annalkande flottan hade allt mer och mer närmat sig hamnen för fulla segel.
Som svanor lågo de präktiga fartygen på den gröna vattenytan och manövrerades med
ovanlig säkerhet. En myckenhet af folk hade strömmat ned till hamnen för att med ju-
bel mottaga den firade hjelten, hvilken injagat så mycken skräck hos ryssärne. När flottan
passerade förbi slottet aflossades från fartygens kanoner salut, hvilken besvarades från
slottet med lika antal skott. Dånet från de väldiga styckena rullade utefter vattenytan
och besvarades med flerfaldiga ekon från djupet. Snart derefter ankrade flottan på redden
under folkmassans hurrarop och viftningar.
Sedan segeln blifvit beslagna stego Jakob Pontus De la Gardie och hans officerare
i land, under det folkets mängd och jubel ökades med hvarje minut. Såsom segertecken
buro offieerarne efter sin harneskklädde chef tjugufyra främmande fanor och standar. Der-
efter följde manskapet och sist en stor massa med kedjor sammankopplade fångar. I denna
ordning tågade de sedan upp till Kalmar torg och till slottets murar. På torget parade-
rade en del af enkedrottningens lifvakt och bildade nu hedersvakt ät hjelten.
Så snart De la Gardie uppkommit på torget utropade anföraren för hedersvakten:
”Hell dig, tappre hjelte, som med ära fört våra vapen till seger!”
På detta utrop följde ett oändligt jubel af den tätt sammanpackade folkmassan.
Alla kände sig lyckliga och stolta, med undantag af fåugarne, hvilka nu kände i sina hjer-
tan de besegrades förbannelse.
Då jublet tystnat i någon mån gjorde De la Gardie tecken att han ville tala.
Man tystade hvarandra och slutligen blef det möjligt för De la Gardie att göra
sig hörd. Han tackade då för de hedersbetygelser, som kommit honom och hans folk till
del, samt för de helsningar som han fått mottaga, samt tillade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
