- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
696

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

696 ,
De la Gardie vi®te, att Gustaf Adolf ock Ebba Brahe hade varit barndomsvänner·
men han visste deremot ej, att de fortfarande älskade hvarandra oeh så mycket mindre kande
han tro detta, som konungens egen moder hade skänkt honom den sköna adelsjungfruns
hand,^ hvilken han af hjertat eftersträfvat. Han kände sig lycklig ock anade ej sin
fästmös qval. Dagen hade slutats med ett glänsande riddarespel, hvilket enkedronningen
låtit tillställa.
När allt var slut drog sig Ebba Brahe tillbaka till sin kammare, hvarest hon
kastade sig ned på en stol, samt satte båda händerna för sina sköna ögon oeh grät länge
och högljndt. Detta hade varit hennes olyckligaste dag. Mycket hade hon lidit under
tidernas lopp af enkedrottningens förföljelse och ofta hade hon fyckt sig vara djupt olyck-
lig, då det ej tilläts henne att älska den och blifva älskad af den, som dock vunnit hennas
hjerta redan i barndomens dagar. Mycket hade hon lidit af hofdamernas sarkasmer oeh
anspelningar på ett förhållande mellan konungen och henne, ett förhållande, som ej egde
rum. Gustaf Adolf och Ebba Brahe voro förenade med hvarandra genom défc rena, äkta
kärlekens bojor och ej genom lastens och sinlighetens kedjor.
..... 01yckli= haie hon alltsä mången gäng tyekt sig vara; men städse hade hennes sorg
blifvit förvandlad till glädje genom nya bevis på den älskade konungens och barndoms-
vännens trohet och ömhet. — Na var det annorlunda. Nu hade den älskade, som hon
trodde, glömt henne. Hela riket talade om hans kärlekshandel med Margareta Cabeljou
och att denna kärlekshandel äfven egt rum, derpå fans det nu lefvande bevis. - Ebba
Brahe kunde dock förlåta sin älskade detta. Han var ju ändock i själen hennes. Han
var ju äfven så ädel och god. Solen har ju sina fläckar; skulle då inte äfven han kunna
begå ett felsteg. Så hade den sköna och ädla qvinnan tänkt och med hjertat fallt af
förlåtelse oeh kärlek väntade hon honom hem från kriget. — Men, o, ve! Underliga ryk-
ten spredo sig. Man sade, att konungen valt sig en brud ur ett utländskt furstehus. -
Ebba Brahe trodde ej derpå, Han hade ju gifvit henne sin tro och lofven; skulle han
kunna vara i stånd att bryta en ed? — Allt dystrare drogo sig molnen tillsammans öfver
hennes hufvud. Allt sorgsnare kände hon sig. Intet bud kom till henne från konungeD.
Allt var så tyst, en förfärlig och olycksbådande tystnad, - Slutligen anlände en knrir.
Men ej något bref medförde han till henne, blott ett till enkedronningen, hvilken tillät
henne att läsa detsamma, hvarigenom hon fick bekräftelse på, att konungen ämnade träda
i gifte — men inte med henne —. Förfärliga slag!
Vi veta, att brefvet var förfalskat. Vi känna äfven, att Ebba Brahe föll offer
för en neslig intrig, spunnen af den, som lofvat blifva hennes moderliga vän. Vi veta,
att den kurir, som förde brefvet till enkedronningen, blef fängslad och att han ej kunde
framlemna konungens bref till Ebba, hvilket fick lemnas blott i hennes egna händer. Vi
känna äfven, att samme kurir lyckades fly från slottet under festligheterna vid De la Gardies
mottagande oeh att han skyndade öfver till Oland, samt red med hast öfver ön för att
träffa konuDgen och till honom rapportera, hvad som skett. Hvad, som deremot inte är
berättadt, är att konungen upptändes af harm öfver de underrättelser, som han erhöllo
och afsände kuriren ofördröjiigen tillbaka till Kalmar med bref till Ebba Brahe, samt med
befallning, att det skulle lemnas till henne enskildt eller offentligt. Ingenting skulle få
hindra brefvets framlemnande. Detta bud kunde naturligtvis ej hinna till Kalmar förrän
andra dagens morgon. Qvällen förut hade Ebba Brahe i hofvets åsyn räckt De la Gardie
sin hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free