Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Med lika grad af skräck som förut af glädje mottog hon detta bref, hvilket anda-
des den ljufvaste kärlek och underrättade henne om, att han snart var att vänta hem,
samt att han då ville göra henne till sin drottning. Tillika beklagade han, att enkedron-
ningen fortfarande var så emot deras förening och underrättade henne om, att han förut
sändt ett bref, men att kuriren blifvit tillfångatagen och lyckats fly under festligheterna
för De la Gardie.
Nu öppnades, fastän för sent, Ebba Brahes ögon, och hon såg i hvilken afgrund
hon fallit genom enkedrottningens skoningslösa intriger. Gustaf Adolf älskade henne ju
ännu; men nu var hon offentligen en annans brud. O, fasal — Men löftet var nu en
gång offentligen gifvet och det måste hållas. Den frivilligt gifna trohetseden måste vika
för den tvungna.
Hon intogs af ett djupt förakt för enkedrottningen, men stålsatte sig sjelf för att
kunna blifva De la Gardie en trogen och ädel maka. Och sådan själskraft hade hon, att
hon steg upp från sitt sjukläger och besökte enkedrottningen, sade henne i enrum sina tan-
kar och gjorde henne sådana förebråelser, att den krönta qvinnan måste slå ned sina ögon
för adelsjungfrun. Detta var en gruflig förödmjukelse för Kristina; men hon kunde ej
jäfva ett enda af Ebba Brahes ord.
Derefter skref Ebba Brahe svar på konungens bref och klargjorde för honom ställ-
ningen, besvor honom vid deras kärlek och minnen att nu låta saken hafva sin gång, på
det att hans moders intriger ej skulle blifva afslöjade, försäkrade honom, att hon ännu
alitjemt älskade honom, fastän hon tvungits att räcka en annan sin hand; sitt hjerta hade
hon förut gifvit honom och det skulle äfven tillhöra honom, så länge det klappade i hen-
nes bröst. Deras banor skulle nu skiljas. Han skulle lefva för sitt folk, som älskade och
ärade bonom så högt; hon skulle verka inom hemmets stilla verld för den make, som det
obevekliga ödet bestämt åt henne. Men i tankarne skulle de träffas och i deras hjertan
skulle de alltid ega hvarandras bilder, samt en gång träffas i ett himmelskt äktenskap, då
deras själar lemnat de trånga stofthyddorna och höjts högt ofvan jorden och dess intriger
och laster.
Det var en ädel jungfrus själ som talade till ett konungabjerta; och den talade
inte förgäfves. Visserligen upptändes Gustaf Adolf af en fruktansvärd harm, då han läste
dessa rader och hans första tanke var att straffa sin hårda moder, samt att rycka sin
brud från De la Gardies bröst. Men han besinnade sig slutligen i synnerhet genom den
trogne vännens, Axel Oxenstjernas, sunda råd och tillät förmälningen mellan Ebba Brahe
och Jakob Pontus de la Gardie, hvilken förmälning sedermera med stor pomp och ståt
försiggick i Stockholms Storkyrka, till hvilken bruden till minne af sitt bröllop skänkte
en stor krona af fullödigt silfver. *)
Ebba Brahe blef Jakob De la Gardie en trogen maka, hvilket man hade skäl att
vänta, då man kände hennes karaktär och upphöjda tänkesätt.
Främst i hennes bjerta stod dock alltid Gustaf Adolfs ädla bild, liksom i hans
hjerta städse Ebba Brahes bild strålade med oförvansklig glans. Kristina kunde skilja
de älskandes händer, men ej deras själar, dessa voro hos Gud förenade medelst dyra eder,
som ej mensklig magt förmådde lösa.
*) Denna krona hänger ännu främst öfver stora gången i Stockholms Storkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
