Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
En gång slog en kanonkula ned blott en aln från konungen. En annan gång då’
nungen samtalade med några af sina män, susade en kanonkula förbi honom oljb bort-
sopade sex af de personer, med hvilka konungen talade. En tredje gång trängde en mu-
k tkula in genom konungens tält och gick ut genom motsatta väggen. Blott några linier
hal bSTräffadUf ? k"’8“- k°nUDgen stätt * stället för att han nu satt, hade
d..«ejiT “rdesi"l"äet,rtie“Fillp“hH·™·““
, . .K,r„lget, fortsattes> ty ehuru Sigismund tydligen såg, att han ständigt förlorade på
detta krigförande, kunde han ej förmås att ingå på fred med mindre än, att Gustaf Adolf
till hänt» forman afsade sig svenska kronan.
Ändtligen måste de polska statsmännen med kraft gripa in för att få underhand-
lingar med Sverige till stånd. Sigismund ogillade detta, men måste böja sig för allmänna
opinionen. an visste emellertid att inverka på underhandlingarnas förande sä, att intet
beslut kunde fattas och fortfor att kalla Gustaf Adolf hertig af Södermanland, Nerike och
Vermland, samt förkunnade slutligen, att endast bönfallande skulle svenskarne kunna hoppas
pä fred med Polen. *
Det är gifvet, att sådant skulle förtreta Gustaf Adolf och bela svenska folket
Konungen skref äfven till Jakob De la Gardie.
”Vi se nogsamt, att vi icke kunna komma till rätta med polackerna med mindre
vi kunna trycka dem. Så länge vi munhuggas med orden, så hafva de bättre skrifvare
an vi hafva och låta allt löpa på bättre tid om. Men der vi genom Guds nåd skola kom-
ma till ratta, måste vi taga freden i den ena handen och svärdet i den andra och således
dntva på hthauerna, hvilka sedan pressa polackerna och så samtliga trycka deras konung
e“ :re,d Ig resolutlon af· A1]a andra medel se vi nogsamt äro intet annat än upptänkta
att bedraga oss."
I enlighet med denna skrifvelse handlade äfven konungen.
År 1624 lefde Gustaf Adolf i lugn i Sverige och gjorde allt för att kunna höja
landets inre välstånd. Haas gemål fröjdade sig mycket öfver att få rå om sin älskade
herre och man; men tyvärr kunde hon ej, tillfölje af sitt nyckfulla lynne bereda honom
den husliga lycka, som han så mycket åstundade och hvilken han äfven gjorde sig så högt
fortjent af. Den gamla enkedrottning Katarina Stenbock hvilade nu i sin grift.
År 1625 måste konungen för tredje gången ut i fält mot det oförsonliga Polen. Han
uppgjorde då en krigsplan, enligt hvilken angrepp skulle ske på samma gång från flera
håll. — Under detta år afled enkedrottning Kristina på Nyköpings slott.
Sjukdom härjade i svenska hären och gjorde konungen mycket bekymmer. Det
var ej blott manskapet, som sjuknade utan äfven befälet. Konungen sjelf fick emellertid
vara vid god helsa och hvilken energi han utvecklade, märker man tydligen genom ett
bref från, lägret till Axel Oxenstjerna. I detta bref skrifver konungen bland annat:
"Jag rosar eder flit; ty här kommer dagligen bröd. Eljest för denna tid intet,
utom det att sekreteraren Lars Nilsson och kamreraren Gerdt Didriksson äro sjuka, så att
jag är sekreterare och kamrerare; vore jag calefactor, så vore jag omnia tria.”*)
’) = hade tre tjenater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
